Vi svenskar brukar beskrivas som världens mest individualistiska folk. Vi är faktiskt i en klass för sig om man jämför med andra länder. Det är till och med så att diagrammen egentligen inte räcker till för att Sverige ska få plats. Vi skulle egentligen hamna utanför skalan men brukar få komma in högst uppe i ett hörn på diagrammet för att åskådliggöra hur Sverige sticker ut.
Individualism är en sak. Det kan vara en positiv egenskap i vissa hänseenden. Men den svenska individualismen håller på att gå överstyr. Vi är inte bara individualister. Nej vi börjar allt mer bli egocentriker. Vi sätter oss själva i centrum för vad som händer och agerar utifrån den världsbild detta genererar.
Det här är ingen ungdomgrej, fastän det nog finns många som skulle påsta att det är mest utbrett bland ungdomar. Men jag håller inte alls med. Det här är en farsot som breder ut sig i alla generationer och som skär rakt genom svårt svenska samhälle. Jaget är utgångspunkten, och jag kräver att alla ska förhålla sig till det. Problemet är ju mötena mellan alla dessa egon. Det funkar liksom inte alls.
För några veckor sedan skulle jag handla på en av de två större livsmedelsbutikerna här i stan. Det var mycket folk i farten och trängseln var stor. Innanför de automatiska grindarna blev det mer eller mindre stopp. Framkomligheten var reducerat i det närmaste till noll. Det blev nästan kö för att ta sig in i butiken. Vad var det då som hänt? Jo en kvinna i övre medelåldern hade stannat precis innanför grindarna, mitt i öppningen, för att… SMS-a. Och hon skickade uppenbarligen inget kort SMS. Jag betraktade situationen en bra stund och såg hur kvinnan oberörd fortsatta med sin telefon medan andra kunder fick kryssa runt henne. I hennes värld var hennes SMS-ande långt mycket viktigare än hänsynen till andra kunder i butiken.
En annan situation som fick mig att haja till var på parkeringen på den andra stora livsmedelsaffären. Den med större parkeringskaos än den andra. Efter att ha väntat länge på vägen för att få en chans att svänga vänster in på parkeringen så lyckades jag komma in på parkeringen för att där fastna i kön för att fordon längre fram i kön ställer sig och väntar på att någon som håller på att packa in varor i sin bil ska bli klar och lämna sin attraktiva parkeringsplats. I vanliga falla brukar jag gå igång till max på detta och förbanna de framför mig. Men idag såg jag av en slump att det i den första bilen satt en mycket gammal man. Tänkte att han behöver absolut få parkera nära butiken. I samma stund som bilen som han väntar på börjar backa ut, bryter sig bilen framför mig ut ur kön, rundar bilarna framför i vad jag tror är försök att ta sig förbi för att leta parkering längre fram. Men icke, i stället svänger bilen in framför näsan på den gamle mannen och snor parkeringen framför ögonen på honom. Det par i femtioårsåldern som klev ur bilen tyckte uppenbarligen att de hade rätt till den attraktiva parkeringen. De lät sitt ego tala och struntade i alla runtomkring sig. Att den gamle mannen i stället kanske hamnade längst bort tänkte de nog aldrig på. De fick ju det bra själva.
Det här är en utveckling som jag inte alls gillar. Så droppa egot och tänk på vårt gemensamma bästa i stället. Det kan kännas riktigt gott i själen att ha satt någon annan i centrum för ett tag. Det värmer liksom. Tro’t eller ej.