I en intervju med Sameradion påtalade Piteås ena kommunalråd, Kata Nilsson (S), att de ekonomiska förutsättningarna saknas och att förvaltningen inte är redo. Vid den samiska festivalens invigning så talade Piteås andra kommunalråd, Patric Lundström (S), där han bekände färg och påtalade att kommunen inte är en samisk förvaltningskommun, men att det nu är en ny majoritet, ny politisk ledning och att det behövs nya tag i frågan.
Frågan som kommunledningen bör ställa sig är vad dessa nya tag innefattar med tanke på att man precis sagt nej till att bli förvaltningskommun?
I Norrbotten är det bara fyra kommuner som inte är förvaltningskommun för ett nationellt minoritetsspråk, Överkalix, Boden, Älvsbyn och Piteå. Det borde vara 100% med tanke på att vårt län är präglat av samisk, finsk och svensk kultur och språk sedan århundraden. Är det något län i Sverige som på allvar kan uppvisa en mångkulturell historia under lång tid så är det Norrbotten.
Piteå är inget undantag. I Piteå har det funnits en samisk bosättning sedan lång tid. I skriftliga källor går det att spåra tillbaka till 1500-tal. Detta kan man läsa om i boken Nya perspektiv på den samiska befolkningen i Pitebygdens jordbruksbyar av Anna Elmén Berg, utgiven av Piteå museum. Boken visar på en långvarig samisk bosättning och att det enbart under perioden 1750-1885 funnits upp till 1000 samer i kommunen. En historia som tidigare osynliggjorts.
Det går att gå ännu längre tillbaka. Vid sjön Tjautjer, strax söder om Gråträsk, hittades 1897 ett av de största metalldepåfynd som någonsin gjorts i länet. Mer än 1300 föremål hittades på platsen med ursprung i vitt skilda områden som nuvarande Frankrike, Ryssland och Baltikum. Föremålen är daterade från 700 e.Kr. till 1300 e.Kr. och idag är forskningen samstämmig om att det var en samisk offerplats. En offerplats som alltså brukades under mer än 600 år! Delar av fyndet finns utställt på Piteå museum.
Jag är benägen att hålla med Mats Dahlberg (MP), att med den historia som Piteå har, rikt tecknad med samisk kultur och historia, borde kommunen ha varit en av de första att bli förvaltningskommun och att det faktiskt nu börjar bli rätt pinsamt.
Att kommunen dessutom saknar mål och riktlinjer för sitt arbete med minoritetspolitiken, trots lagkrav på detta sedan 2019, är under all kritik.
För att undvika vidare pinsamhet uppmanar jag den politiska majoriteten att läsa boken jag nämnt och att besöka utställningen på Piteå museum. Boka gärna en visning med museets pedagog. Att bli förvaltningskommun handlar inte om att fördela resurser till en minoritet utan till en del av kommunens befolkning sedan århundraden tillbaka, som levt sida vid sida vid majoritetsbefolkningen med sin kultur och sitt språk alltsedan jordbruksbebyggelsen etablerades. Långt före stadens grundande.
Att bli förvaltningskommun är att ge förutsättningar till en del av befolkningen att behålla sitt språk, sin kultur och sin historia. En historia som är allas vår gemensamma. Att bli förvaltningskommun är att bejaka och visa en stolthet för detta arv och att värdesätta mångfald.