Imorgon är det första maj. Det är en röd dag i kalendern, på grund av att det är arbetarrörelsens högtidsdag. Det gnälls ofta från högerhåll över att första maj är en röd dag. Det är knepigt. Om än man är höger och inte unnar arbetarklassen sin egen dag kan man ju tänka sig att även de som inte firar Första maj tycker det är soft med en röd dag såhär i början av våren. Men vill svensk höger gnälla får de väl göra det då.
För mig har första maj alltid inneburit starten på våren. Det är sol, man bär jeansjacka och vita sneakers (som dessutom håller sig vita för gatorna är äntligen sopade). Sedan plockar man upp sitt plakat och går i demonstrationståget med unga och gamla som alla sjunger och ropar budskap. Det är en fin dag, inte bara för att solen oftast skiner och man kan bära jeansjacka, utan för att det är i ett första maj-tåg man verkligen känner gemenskapen i arbetarrörelsen.
För ett år sedan var det lite segt. En live-sändning från partihögkvarteret i Stockholm och tal av partiledare Stefan Löfven. Jag kände mig ensam och deppig. Jag kunde teoretiskt tänka mig till den där känslan av gemenskap, då jag ju visste att alla andra också satt hemma och såg den där sändningen. Men det var förstås inte samma sak.
I år är Socialdemokraterna mer kreativa. S i Piteå har uppmanat folk att ändå ta på sig någonting rött och gå en digital tipspromenad. Vilket får ses som en rolig grej, utifrån rådande läge och social distansering. Senare på kvällen blir Sossestugan studio, och där kommer jag sitta och leda lite olika samtal och snacka med gäster. Det kommer bli så nära ett vanligt första maj vi kan komma tror jag, och jag är taggad!
Socialdemokraternas budskap för i år är ”Välfärden först!”, vilket förstås ligger i tiden. Pandemin har visat vikten av en stark välfärd och hur viktigt det är med trygg och tillgänglig vård. Socialdemokraterna är fortfarande det riksdagsparti som har störst trovärdighet i sjukvårdsfrågor, och därför är det förstås rimligt av partiet att särskilt trycka på det. Detta är också en punkt där svensk höger har år att ta igen förtroendet på, då högerpolitik alltid inneburit skattesänkningar för de rikaste på bekostnad av välfärden.
Moderaterna har gjort tappra försök att hävda att den S-ledda regeringen inte gjort nog under pandemin. Det stämmer att välfärden inte är felfri, men få är de som tror att Sverige hade klarat det här året bättre med en M-ledd regering. Det är inte länge sedan vi hade en moderatledd regering i Sverige, och under den tiden talade regeringen om ”välfärdens kärna”, en avskalad välfärd som absolut inte hade klarat av att möta de utmaningar som kommit det här året.
Men svensk välfärd är som sagt inte felfri. Vården behöver bli mer jämlik. Det innebär att folk inte ska behöva stå i månadslånga köer för att få träffa läkare, men även att ingen ska kunna köpa sig förbi kön. Det handlar också om välfärdspersonalens arbetsvillkor. Det räcker inte med applåder för att visa vår uppskattning. Vi behöver varenda en som arbetar i välfärden, och då måste också arbetssituationen vara hållbar och lönerna högre.
Det är vad jag skrivit på mitt plakat. Även om jag inte får hålla upp det i vinden bland hundratals andra så är budskapet detsamma. Välfärden först. För den är det viktigaste vi har. Det har det här året av pandemi visat.