Det går knappt att läsa tidningen längre utan en ny toppnyhet om ytterligare en skjutning. Gängens krig mot varandra sprider sig som en löpeld från storstäder till andra orter. Det som förut bara skedde i Stockholm, Göteborg och Malmö händer nu i Luleå, Eskilstuna och Västerås. Sverige toppade listan när det gäller dödligt skjutvapenvåld i Europa redan 2021. Rapporten kom från Brottsförebyggande rådet som då hade svårt att peka på bakomliggande orsaker.
Både mördare och offer är allt yngre. Barn dödar barn. Någon sätter vapen i deras händer. Samtidigt som gängen är helt obrydda om förbipasserande drabbas. Adriana var bara 12 år när hon hamnade i skottlinjen i Botkyrka. Fler barn har dött på grund av att de råkade befinna sig på fel plats. Uppgörelser i den kriminella världen på en folktom och gömd plats nattetid finns endast på film numera. Även anhöriga till kriminella behöver se sig om, de lever under starkt hot. Sprängningar är vardagsmat.
Alla gränser har passerats. Det har vi hört många gånger. Civilsamhället, partier, polisen, socialtjänst, myndigheter, kommuner och allmänhet skriker samma sak. Nu måste vi samordna oss och lägga tjafset åt sidan. Kroka arm och lösa situationen. Satsa på förebyggande åtgärder och hårdare straff. Gång efter annan samma budskap. Men ofta med en ton av vi och dem. Det kan inte fortsätta såhär i förorten. Det är inte jusste mot de som bor där, jobbar och sköter sig. Alltid med ett visst avstånd, det drabbar ju inte oss.
Därför borde det vara obligatorisk lyssning på P1-dokumentären Det regnar blod i mitt kvarter. Sätt på den högt i skolor, i riksdag och regering, på socialtjänstkontoren och hos polisen. Faysa Idle är en syster, en dotter och en kompis mitt i gängkriget. Hennes bror och flera vänner är döda. En anhörig nekas permission från fängelset på sin egen brors begravning.
Jag kan inte tänka mig hur många som delar den här smärtan med mig, det är så många, säger hon i programmet. Men nu har Faysa bestämt sig för att bryta tystnaden. Ta ordet från grabbarna. Hon minns hur det var innan konflikterna. Hon kommer ihåg mördarna när de en gång i tiden dansade och spelade fotboll tillsammans. Idag är de beväpnade eller ligger sex fot under marken.
Det här är hennes verklighet. Ett feministiskt manifest fyllt av bitar ur ett liv i skuggan av gängen. Om hur det är att vakna när polisen gör en husrannsakan för att ens bror gömmer narkotika hemma. Hur normalt det är att ha en frånvarande farsa men en mamma som kämpar ensam. Faysa hade precis gått ut nian när hennes bästa killkompis sköts ihjäl. Hon blir ofrivillig expert på destruktiva mönster och obefintliga livschanser. En vardag några kilometer från folk med distans till morden. Jag har inte valt min familj och jag har inget annat att jämföra med som hon säger.
Justitieminister Gunnar Strömmer kallar själv skjutningarna för inhemsk terrorism. Ja, det stämmer. Men lyssna då på de som är mitt i katastrofen. Carolina Sinisalos två söner sköts 2016. En dog, den andra blev skadad och rullstolsburen. Hennes ilska ledde till politiskt engagemang i kommunfullmäktige. Faysa Idles ord tar aldrig slut och hon har allt att berätta. Bjud in henne på krismötet efter nästa skjutning. Sverige behöver Faysas sanning i en mörk tid. Kanske sitter hon på nyckeln till lösningen.