Att med våld eller hot tvinga till sig ett samlag har ingenting med lust eller kärlek att göra. Den ena parten drar på sig brallorna igen och går vidare och den andra kan få kämpa i ett helt liv för att komma över vad hon tvingats till (ja, för det är tjejerna som är offren även om det finns enstaka exempel på motsatsen). Andra händelser kan tyckas vara oförargliga i jämförelse. Att som höggravid tvingas skyla sin mage med armarna för att inte främmande män (mera sällan kvinnor enligt min egen erfarenhet) ska ta sig rätten att sätta händerna på magen är inte roligt. När en kille klappar en okänd tjej på rumpan eller tar henne på brösten, ofta med några öl innanför skjortan, är det kanske i grunden inte illa ment – kanske man till och med försvarar det med att man velat ge uppskattning, men det är lik förbaskat att ta sig rättigheter på någon annans bekostnad.
Det handlar om att ha makt och att missbruka den. Makt att tvinga en tjej till samlag oavsett om hon vågar skrika eller bara blir tyst och väntar på att det ska gå över. Makt att sätta sina händer på tjejers kroppar, för att man har lust och för att man kan. Mönster som går långt tillbaka i tiden men som faktiskt inte behöver vara så. Det finns de som på allvar tror att ett förhållande betyder att en bestämmer hur den andra ska vara, och om hon – för det är oftast en hon - inte genast anpassar sig och lyder så har han rätt att använda hot och våld för att få henne att begripa. Att kalla sånt beteende för kärlek är förvridet. Man skulle självklart vilja visa vad ett jämställt förhållande innebär, vilja få dessa män att förstå vad de missar, men i ärlighetens namn så ligger ansvaret på dem själva. Ingen kan ändra någon annan.
Det har betydelse hur vi pratar. Det är skillnad på rubriker som säger ”kvinna våldtogs” och ”man våldtog”. Det är skillnad på att män ska sluta slå eller att säga att om kvinnan bara gick därifrån så skulle problemet vara ur världen. Skulden läggs på olika personer. Några menar att mäns våld handlar om att stoppa invandring. Sanningen är att det här inte har med ras att göra utan handlar om män. Män som aldrig ens funderar över hur vardagen är inrättad – för att de inte behöver det och kanske för att alternativet skulle vara lite jobbigt. Att ge våra barn det de behöver oavsett kön är en pusselbit. Att fördela det dagliga ansvaret på alla i hushållet och inte efter vem som inte har snopp hindrar inte våldtäkter idag, men hör definitivt till de saker vi kan göra för att bryta en dålig maktbalans. Det sägs att kvinnor inte vågar gå ensamma i en stad när det är mörkt för att hon är rädd för övergrepp. I verkligheten sker övergrepp i varenda byhåla och det betyder att det finns ett jobb att göra i varenda familj. För sanningen är att så här kan vi i alla fall inte ha det.
Men. Kanske vän av ordning tänker. Hur kopplar det här till politik, för detta är väl en ledarsida? Jo, all samhällsutveckling är politik. Vad vi menar med människans värde är grunden för våra värderingar. Och nej, alla tycker inte lika om de här frågorna. En del tycker att det jag säger är feministtrams och att alla frågor som har med jämställdhet mellan könen ska lämnas till familjerna att hantera. Och det vore ju inget problem, om det bara funkade, eller hur? Och ändå är den minst säkra platsen för kvinnor deras hem. Festivaler kommer inte ens nära. Fundera en stund på det.