Vi hade ett bra samtal häromdagen, jag och han som just fyllt 22, som handlade om hur pensionssystemet är uppbyggt. Att samhället står för en del av pensionen, men att den delen aldrig kommer att vara så stor som lönen är idag, men också att man inte samlar allmänna pensionspoäng för hela sin lön om man är högavlönad. Eftersom det är så vi har valt att bygga systemet. Min tanke är att om vi verkligen pratar om de här ganska svåra frågorna så skapas både förståelse och kunskap och intresse för vad ett samhälle egentligen är och varför det ser ut som det gör.
Den senaste partimätningen sa att sossarna har stigit och moderaterna fallit. I radion, dagarna efter, funderades kring vad det berodde på och utgångspunkten i analysen var Taktik, Utrymme och Misskreditering. Och jag blir så less. Jag har en önskan om att åtminstone mitt eget parti kunde prata mer om vilka idéer som driver oss, och att uppföljningen av mätningarna handlade om att försöka förstå vilka idéer som folk som svarat har nappat på. Men det är sällan den vinkeln anses intressant eller relevant. Politik som ska leda till förändring kräver tid och tålamod. De som säger nåt annat ljuger. Men varför vill partier få oss att tro att det bara handlar om enkla svar, att det är enkelt att förändra det som inte är bra? Om eleverna i skolan inte går ut med godkänt i 9:an så räcker det inte med att införa betyg i ordning och uppförande i klass 4 och om vi är upprörda över att många är sjuka så hjälper det inte att införa en karensdag till. Man måste ha en långsiktig idé, veta vad som har betydelse, låta folk jobba med det på bästa sätt och våga hålla i. Även om man önskar att motsatsen gäller. Partitaktikerna har månne bestämt sig för att hela det här året ska handla om vad andra gör för fel och hur lite förtroende deras företrädare har, så att folk ska ta med sig känslan av att det vore dumt att rösta på dem. Men skrapar man lite på ytan så är skillnaden mot att vara i högstadiet hårfin, då man ville försöka tillhöra dem som räknades. Det är rent av svårt att verkligen få prata om vad som har betydelse för hur vi ska ta det här landet framåt.
Varför går vi med på det här? Är det verkligen så illa ställt med oss som röstar? Har det att göra med att vi helst vill tänka på oss själva och vad jag kan få? Istället för att fundera på att om samhället mår bra så blir min egen situation också bättre, att om nivån höjs så följer alla med? Många jag möter ogillar också smutskastandet men tycker också att det inte spelar nån roll vilket parti man röstar på för det blir ändå samma resultat. Här har vi hamnat och jag tänker att ingen kan svära sig fri. Det håller inte att bara skylla på de som är politiskt aktiva för hur de pratar. Andra måste också börja intressera sig för och prata om vilka skillnaderna faktiskt är mellan de olika ideologier som partierna står för. Det som för mig handlar om skillnaden mellan att jag och mina barn alltid ska ha våra rättigheter tillgodosedda och att det finns en stor vinst för oss alla om vi börjar med att hjälpa den som har störst behov. Vi måste visa att vi inte gillar medielogiken som råder. Och röster är väl ett sätt? Att rösta på det partiet som beter sig bäst fast de kanske inte lovar allt till alla skulle ge taktikerna nåt att fundera på – förutom att samhället kanske fick en chans att faktiskt bli lite bättre då.