Räknat man invånarna är Piteå 15 gånger större än Arjeplog. Det är klart att det påverkar förutsättningarna. Det är alldeles tillräckligt svårt att vara Piteå när man ska ha skatteresurser för att göra allt som en kommun ska göra. Detsamma är nästan omöjligt i Arjeplog. Det förtjänar att sägas att vi har ett system för att jämna ut inkomsterna. Alla kommuner ska ha rätt till samma mängd skatteintäkt per invånare, och alla ska få snittkostnaderna för kommunal verksamhet täckta. Det är massor med parametrar som gör att även de rika kommunerna ibland får ett tillskott – för en delmängd – därför att de faktiskt har ovanligt höga kostnader, opartiskt sett. Ett bra system i grunden men det bygger på att man får ett tillskott baserat på invånarantalet. Är man så liten som Arjeplog så betyder det att det ändå blir svårt.
Vi lever i olika klimat. Arjeplog ligger i odlingszon 7 – här brukar man säga att bara ungar och rabarber växer – medan halva Skåne ligger i zon 1. Under goda förhållanden kan man odla citroner där. Vi måste isolera våra hus så de tål många minusgrader, det är inte lika viktigt längre söderut. Jag säger det även om jag aldrig har frusit så mycket som den första vintern jag bodde i Göteborg. Avstånden mellan byarna är såklart också olika. Räknar man på ytan är Arjeplog 3 gånger så stort som Piteå och rymmer halva Belgien, eller hela Skåne, hela Blekinge och halva Halland. Vi cyklar inte precis till BB om man säger så. Men inte heller till grannkommunen, vilket jag har svårt att se att man inte skulle kunna göra i Skåne.
Men fast vi är så olika, från 2400 till 977000 invånare, med kallt och varmt klimat, stora och små avstånd, så tycks det vara lögn att få människor på olika positioner att begripa det. Vi ser nya lagförslag, remisser och skrivelser som visar att man varken haft en aning eller tagit reda på skillnaderna. Och det gör en arjeplogsbo skogstokig. Jag betalade femtusen kronor för strömmen till mitt hus i december. Mest skyller jag på mig själv för att jag inte isolerat färdigt överallt sedan det var mina föräldrars fritidshus, men jag har aldrig förväntat mig att staten skulle betala mina elräkningar. Vem vet? Det kanske händer nu – och om det har hänt en gång så kanske det händer fler gånger. Jag kanske kan strunta i den där tilläggsisoleringen?
Eller mina sopor. För att ta vara på matavfall finns det ett förslag som går ut på att kommunerna ska åka runt och samla in detta i en särskild ordning. Ingen tycks ha funderat på vilka små volymer det blir i en kommun med 2707 invånare. Om vi inte skickar detta vidare inom 2 veckor så ska det behandlas som vilket hushållsavfall som helst. Slutprodukten blir alltså att kommunen ska åka extra och hämta avfall för att sedan lägga det tillsammans med det avfall som hämtas på ordinarie turer. Som är nog långa. Min poäng, om än den syns grumlig, är att om man använder referensramar som folk inte känner igen sig i som utgångspunkt för politiska beslut så händer något med människor. Föraktet gentemot samhällets förmåga att hålla ihop landet sprider sig. Att människor redan idag misstror samhället så pass att man demonstrerar mot vaccin för att man bestämt sig för att Corona bara är ett påhitt må vara extremt, men poängen är att ett mer generellt misstroende inte leder framåt utan får helt andra konsekvenser. Det, mina vänner, är inte bra. Vi behöver kunna bättre.