Det finns vissa händelser i politiken som inte längre förvånar mig. Det är en skada som kommer med jobbet, gissar jag, och därför är det alltid intressant att prata politik med vänner som inte är lika politiskt insatta som en själv. I torsdags skrev jag exempelvis en ledare om Sverigedemokraterna i Europaparlamentet, och på bild var SD:s gruppledare Peter Lundgren.

En av mina vänner från gymnasiet läste texten och frågade vem han var, varpå jag berättade vem han är och lade även till att “Det var ju han som blev anklagad för att ha tafsat på en kvinnlig SD-politiker, varpå partiet petade henne från hennes uppdrag.” Detta sa jag mest för att påminna min vän var hon kan ha tänkas ha sett honom tidigare, eftersom denna händelse skapade en del rubriker i våras.

Min vän, som inte kunde minnas att hon läst något om detta, reagerade på ett sätt som varje vettig människa som inte blivit avtrubbad efter år av politiskt arbete hade gjort. “Vänta vadå, var det kvinnan som blev petad?” varpå jag svarade, nästan generad över att jag själv inte tyckte att detta var så knäppt som min vän uppenbarligen gjorde, “Öh, ja.”

Och då insåg jag, återigen, hur absurt det hela är. Men skandaler kring Sverigedemokraterna förvånar mig inte längre. Det kommer ju med det partiet. Det är lika normalt som ketchup på korven. Vilket ju i sig är helt sjukt.

Det finns ett klipp med komikern Soran Ismail när han beskriver den så kallade Järnrörsskandalen ur sitt perspektiv. För den läsare som inte är bekant med Järnrörsskandalen så var det för några år sedan ett par sverigedemokratiska riksdagsmän som beväpnade sig med järnrör och gick runt på stan i Stockholm och kallade bland andra Soran Ismail för diverse fula och rätt rasistiska ord. Detta filmades, av politikerna själva, och videon läckte till Expressen.

I klippet där Soran Ismail berättar om detta sätter han verkligen fingret på det extremt konstiga i att riksdagspolitiker som filmat sig själva när de betett sig extremt olämpligt ändå får behålla uppdrag för partiet, och själva partiet tar noll skada av detta utan snarare ökar i opinionen efter en sådan skandal. Klippet, för den som vill se det, går med enkelhet att finna på Youtube eller Google, om man söker på “Soran Ismail Järnrörsskandalen”.

Man brukar ju säga att SD inte är ett parti som alla andra. Ofta är detta kopplat till partiets ideologi, och det faktum att partiet grundades av svenska nazister. Men en annan grej som gör att Sverigedemokraterna inte är ett parti som alla andra är just hur de klarar sig undan denna typ av skandaler utan att någonsin behöva hantera det. Det, det är verkligen helt sjukt.

Jag skriver ofta om Sverigedemokraterna och deras politik. Att deras ideologi sprider hat och våld, och att deras politik hotar de svenska värdena så som religionsfrihet och yttrandefrihet. Men sällan reagerar jag personligen med mer än en axelryckning när de sverigedemokratiska politikerna beter sig olämpligt och partiet skyddar dem. Jag har helt enkelt blivit van vid att det sker, och därför blir jag inte förvånad.

Då är det tur att jag har vänner med lite utifrånperspektiv som inte dagligen sitter och grottar i politik, som bara är hederliga svenskar och som tycker att dessa grejer är helt galna. Dessa vänner håller mig förnuftig, i den cirkus som svensk politik ibland är.