Ilska är en viktig drivkraft. Många av oss som är intresserade av samhällsfrågor vittnar om att det började med orättvisor, om att saker och ting inte är som det skall, om korruption eller helt enkelt om att man upplevde att man inte blivit hörd. En del stannar där. Knyter näven i byxfickan och kniper ihop munnen samtidigt. Kanske luftar man sin ilska vid fikabordet eller i ett spydigt inlägg på sociala media. Tror kanske att det räcker, att om man skäller ut nån efter noter så kommer förändring att ske.
Jag tänker att det är precis tvärtom. Vill man verkligen få nåt gjort, få någon att ändra sig, få till andra beslut eller en annan riktning så måste man lägga ilskan åt sidan och ta sig en funderare på den andres argument. Den som blir bemött med respekt har betydligt enklare att ta till sig ett budskap. Den som blir bemött med ilska blir ofta arg själv – och det är inte då vi är som smartast. Ilska är en grundläggande känsla som har med adrenalin, styrka och handling att göra – inte med eftertänksamhet, fundersamhet och att vara lösningsinriktad. Och ändå är det just det aggressiva som vi varje dag matas med. I rubriker. I inlägg på sociala media. I politiska uttalanden. Och jag tänker att det gör något med oss. Både med den som sitter och ska fatta beslut och med den som mest bara var intresserad av att läsa morgontidningen och se om det har hänt något.
Jag har sagt det förr, att jag känner igen tongångarna från 80-talet. När så många tyckte att Jaget var det viktigaste och att Laget var nåt konstigt. Det får mig att hoppas att vi snart har gått hela varvet runt. För mycket av kritiken som jag hör handlar om att socialförsäkringssystemet inte funkar, att vården är otillgänglig eller att just den gymnasieutbildning som jag vill gå inte finns. Och jag kan också känna irritation över de frågorna. Men ärligt talat? Är det någon som tror att vi alls hade haft det pensionssystem vi har om vi haft en annan regering när ATP kom? Är det någon som tror att vi hade haft möjlighet att vara hemma så länge med våra barn och fått betalt? Nej, allt är inte guld och gröna skogar för att vi kommit så här långt. Det blir fel och saker behöver förbättras. Men att göra som en del debattörer gör – först genomföra förändringar och försämringar och sen ropa att det är orättvist som det blev – det borde vi väl kunna se igenom?
Ilska gör oss starka en kort stund. Att jobba för en bättre framtid kräver mer än så. Och lite självkritik ibland.