Det är hög tid att vi tar högern på orden

Medan vi svenskar firade midsommarafton fylldes världen av en nyhet som lyckades med att vara både väntad och chockerande på en och samma gång: Det var att den amerikanska högsta domstolen upphävde det rättsfall som i femtio år har garanterat kvinnor i hela landet rätten till en fri och säker abort. 
Den var väntad eftersom domstolen tack vare parlamentariska manövrer under de senaste åren har packats full av konservativa domare för vilka motståndet till fri abort utgör en form av credo, och eftersom det redan på förhand hade läckt ut dokument som visade i vilken riktning deras diskussioner gick.
Men den var också chockerande, eftersom det visade med vilken lätthet de framsteg som de senaste generationer har kommit att uppfatta som en självklarhet går att upphäva; om man någon gång inbillat sig att demokratiska samhällen enbart kan utvecklas i riktning mot mer frihet, är det vid det här laget hög tid att tänka om.
Beslutet följdes av beskedet att en lång rad amerikanska delstater omedelbart förbjuder aborter, och är inte bara stötande eftersom det fråntar kvinnor rätten att bestämma över sina egna kroppar och i stället ger den makten åt politiker.
Det är också stötande eftersom historien har visat oss vilka konsekvenser ett sådant beslut får – att förbjuda aborter får inte aborterna att försvinna, det flyttar dem, och gör dem enbart farligare och mer osäkra.
Den faktiska konsekvensen av ett beslut som detta är att kvinnor kommer att skadas och dö – helt i onödan, och som offer för andras trosföreställningar och för en ohejdad politisk klåfingrighet.
Det kan tyckas som om detta amerikanska beslut ligger långt borta från Sverige. Det gör det, på sätt och vis. Men på andra sätt berör det faktiskt oss också.
Dels därför att det finns starka krafter i Sveriges riksdag som under många år har svävat på målet när det kommer till stödet för den svenska aborträtten – det har genom åren varit långtifrån helhjärtat från politikens två ytterkantspartier Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som just nu vädrar morgonluft inför höstens riksdagsval.
Men det påverkar oss också i det att beslutet faktiskt avslöjar någonting viktigt om den nykonservativa våg som under de senaste åren har sköljt över samhällen i hela västvärlden. 
Detta är nämligen ytterligare ett bevis på att det som ibland låter så extremt hos dem att man frestas att avfärda det som buller, provokationer och en del av ett alltför högt uppskruvat tonläge i någon sorts kulturkrig, i själva verket är menat på djupaste allvar.
Det är inte bara fråga om det som en gång i tiden brukade kallas för ”fiskande i grumligt vatten” – utan tvärtom så att genomförandet av dessa reformer hör till själva kärnan i det nykonservativa projektet. 
De säger inte det de säger för att låta hårda eller tuffa, eller som en missnöjesyttring mot den hittills förda politiken. De säger det de säger eftersom de menar det, och kommer att göra handling av sina ord.
Det borde få svenska väljare att tänka till inför höstens riksdagsval. Vad menar egentligen Ebba Busch (KD) när hon fantiserar om att polisen ska skjuta skarpt mot demonstranter – och vad kommer hon att behöva göra för att leva upp till sina ord om hon någonsin skulle bli minister?
Det finns många landvinningar som vi under de senaste årtiondena har vant oss vid att betrakta som självklarheter. De senaste åren och det amerikanska beslutet i fredags lär oss att de inte går att ta för givet, utan är någonting som vi kommer att behöva kämpa för att få ha kvar.