SVT Norrbotten rapporterar att mannen som föll ner från Bergviksbron i Piteå är hittad och identifierad. 30 maj ramlade arbetaren ner i vattnet när han skulle reparera broräcket. Efter en omfattande sökinsats fann man en avliden person först 8 juni. En broreparatör som gick till jobbet på morgonen och aldrig kom hem igen. Anhöriga är underrättade. Olyckan utreds nu som ett arbetsmiljöbrott och rubriceringen är vållande till annans död.
Fallet fick extra stor uppmärksamhet för att mannen försvann. Därför rapporterade media under flera dagar. Vanligtvis blir en arbetsplatsolycka med dödlig utgång en notis i tidningen. Om ens det. Döden på jobbet är den tysta döden. Gängskjutningar och mäns våld mot kvinnor får betydligt mer utrymme i spalterna.
Förra året dog närmare 40 personer i arbetsplatsolyckor. Mörkertalet kan vara ännu större om man ser till den parallella arbetsmarknad som existerar där personer utan arbetstillstånd utnyttjas i farliga miljöer utan försäkring. Arbetskriminaliteten är utbredd men svår att ha full koll på. Det säger sig själv att skumma arbetsgivare inte vill berätta mer om sina anställda. Arbetsmiljöfrågor och säkerhet finns inte på deras agenda. Är det någon som skadar sig står fler på kö.
Arbetsmiljöverket skriver att cirka 3000 personer dör i förtid varje år på grund av sjukdomar eller skador till följd av jobbet. Många liv förkortas på grund av riskfaktorer i arbetsmiljön. Det är en svindlande siffra bara det. Men det är extra brutalt att dö i en olycka på jobbet. En chock för familj och vänner och ett trauma att tvingas leva med resten av livet för de kollegor som blir vittnen. Ansvarsfrågan kan också bli minst sagt rörig. Underentreprenörer och bemanningsföretag gör att det blir svårt att peka ut vem som egentligen bär ansvaret vid en dödsolycka. Som om det inte räcker med att ha förlorat en kär familjemedlem, anhöriga måste dessutom kämpa med mycket pappersarbete. Facket är därför till stor hjälp som en livlina för många drabbade.
Ett arbete betyder så mycket. Inte bara för en nödvändig försörjning, det är förhoppningsvis även meningsfullt och utvecklande. Och är själva arbetsuppgifterna tuffa eller tråkiga har många en fin gemenskap med kollegorna. I Sverige är det den vanligaste frågan när man möter nya människor. Vad jobbar du med då? En säker arbetsmiljö spelar all roll i världen om alla ska orka jobba till pension.
Den tysta döden på jobbet var inte så intressant för Fredrik Reinfeldt (M) när han var statsminister. Då lades nämligen Arbetslivsinstitutet ner 2007. Med resultatet att mängder av forskning och kunskap tappades bort. Inte heller den nuvarande regeringen tycker de här frågorna är prio. Tystnaden talar från arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L). Däremot startade han nyligen ett arbetsmarknadspolitiskt råd. Utan någon representant från arbetsmarknadens parter alls. Protester har kommit från båda håll.
Den tidigare S-ledda regeringen var mycket tydligare. De gav Arbetsmiljöverket i uppdrag att utforma en nollvision mot dödsolyckor. Nu gäller det att hålla i insatserna för att få ner den dystra statistiken. Alla ska kunna komma hem helskinnade från jobbet varje dag. Arbetet är ingen plats att dö på och det går att stoppa. Men då krävs mer resurser och större medvetenhet hos arbetsgivare och ansvariga politiker.