Låt mig försöka undvika såväl elaka invändningar som otäcka medhåll genom att först slå fast några politiskt korrekta grundbultar.
För det första måste folk få tro vad de vill. Så länge de inte skadar andra är det fritt fram. Möjligtvis kan det diskuteras om vi har rätt att tuta i våra barn att brunnsgubben finns, eller att det är fel att äta fläsk men rätt att gifta sig med sin kusin. För att inte tala om folk som döper in sina spädbarn i kristendomen, trots att de själva inte är speciellt troende och att framförallt ingen vet vad barnen kommer att tro en vacker dag. Det är gränsdragningar som alltid är ett problem.
För det andra. Om en kristen skjuter ihjäl unga socialdemokrater ska inte alla kristna behöva stå till svars för detta. Således är en jude inte ansvarig för Israels barbariska handlingar, lika lite som en tysk måste stå till svars för vad Hitlergenerationen ställde till med. Däremot är det väl inte konstigt att juden får frågor om sin inställning till Israel, eller att vi nyfiken undrar om tyskens inställning till ”historikerstriden” om nazismens roll.
Med detta sagt, låt mig gå över till huvudämnet, nämligen islam. För mig är islam uppenbarligen en religion i stort behov av revidering. Den bör anpassas till verkligheten. För det har islamska trosbekännare huvudansvaret. Vi andra kan bara ge lite tips från läktaren och hur de bör göra för att kunna platsa in i ett modernt samhälle.
Men låt mig också säga, att samma problem som islam har, det bär också kristendomen och judendomen. Framförallt de kristna har gradvis anpassat sig till det omgivande samhällets villkor och förändringar. Förr stenade de också syndare, förtryckte kvinnor och förföljde oliktänkande. Fram till för bara några år sedan var det regel att folk skrevs in i en statlig kyrka därför att föräldrarna var det. Och inte minst frikyrkans folk gjorde vad de kunde för att förhindra att folk gick på bio på långfredag, sjöng snuskiga visor i juletid eller hade levnadsglad gemenskap bakom dansbanans buskar. Idag har de lärt sig en läxa och blivit rätt ödmjuka. De är med och erbjuder en livsstil bland alla andra. De gör inte anspråk på att skriva folk på näsan om hur det är.
En av de mest stimulerande utvecklingstrenderna är förstås att många icke-troende kastat sig över det fantastiska historiska material som religionerna skrapat ihop de senaste två tusen åren. Det är fantastiska historier vars grundberättelser lever kvar även om Gud klivit av scenen. Vi behöver inte lyssna länge på någon djupt ideologisk vänsternisse för att höra ekot från den kristna förkunnelsen. Det som sägs av islamistiska bråkstakar är ett tydligt eko från fascismens tidiga 1900-tal. Vi kan inte förstå tanken bakom ”folkhemmet” utan att vara förtrogna med Jesus förkunnelse. Och så vidare.
Att religionen blivit föremål för vetenskapen är en del av moderniseringen. En religion som inte tål att dess grundtexter diskuteras har ingen chans att överleva kunskapssamhället. En religion som inte tål att dess huvudfigurer diskuteras som levande mänskliga varelser kommer automatiskt i underläge i en värld där inget är heligt och immunt mot ifrågasättande.
Således tror jag att kristna tjänar på att debattera huruvida Jesus faktiskt var gift – som några påstår med hänvisning till några koptiska texter som nyligen hittats – och det är inget som hotar kristendomens legitimitet. Tvärtom.
Som sagt. Moderniseringen av islam är inget som vi hedningar kan åstadkomma. Men vi tar oss friheten att ge lite tips från läktaren. Och av alla de stora profeterna är faktiskt Muhammed den mest intressante. Till detta kanske vi kan återkomma vid tillfälle.