Jag står med räkröra upp till armbågarna och svettas. Matlagning är inte min grej egentligen, men att äta mat är verkligen min grej och nu när jag inte besöker släkten så får jag förlita mig på min egen förmåga att dekorera smörgåstårta och lägga dillkvistar på ägghalvor i perfekt balans.
Vi firar ju påsken för att fira Jesu återuppståndelse. Jag är inte en religiös kvinna men jag ägnar faktiskt stor del av min tankeverksamhet åt att fundera på Jesus och hur han hade tänkt angående mina ägghalvor om han åter vandrat denna jord.
Jag tror han hade tyckt att jag gör det bra nog. Med tanke på omständigheterna. Här har jag sicksackat mig fram på Konsum för att lyckas med det omöjliga: slåss mot andra butiksbesökare om de varor som är oumbärliga under påsken, och detta utan att vara närmare än två meter från närmsta andra kundvagnsförare.
Hade Jesus verkligen återuppstått och levt idag hade han mättat oss alla med en enda sillburk. Han hade förvandlat vatten till handsprit. Han hade frälst oss från våra synder, som resan till fjällen eller nysningen i kassakön. Det är svårt att inte bli religiös vid tanken.
Men kristendomen, om än den fortfarande är den populäraste religionen i vårt avlånga land, har fått konkurrens. Nej, det är inte islam. Det är inte ens den där Netflix-dokumentären om bönder som har tigrar som husdjur, och som alla verkar ha sett i brist på nyheter som inte rör Corona. Nej, numera följer många svenskar en annan mans ord. Anders Tegnell.
Han skänker trygghet, han ger besked, han svarar på våra frågor, och vi känner oss trygga när han talar till oss. Han uppmanar oss att inte synda, men har förståelse för vår oro i denna svåra tid. Folk har, och detta är på största allvar, tryckt tröjor med texten “Anders Tegnell - vår befriare”.
Jag vet inte vad jag tycker om det, det låter som stor press att sätta på en enda statsepidemiolog. Men jag antar att jag, och säkerligen Jesus, har förståelse för människors längtan efter någon att lyssna på och följa.
Jag är som sagt inte en religös kvinna. Jag uppskattar mest högtiderna, och särskilt maten. Frosseri är ju tyvärr en av de sju etablerade synderna men jag tänker att de kan ersättas och moderniseras. Som exempelvis den där nysningen i kön på Konsum. Men det har också alltid varit mitt problem med att hitta rätt i religioner, för jag vill alltid ändra på regler och hitta kryphål.
Men en religiös upplevelse kan vi alla ha ibland. Då vi får en uppenbarelse, en insikt om att vårt sätt att leva på olika sätt varit ohälsosamt. Och det kanske är en sådan grej corona-krisen inneburit. Kanske kommer vi alla tvätta händerna i minst trettio sekunder nu framöver, som man ska göra. Kanske kommer vi även framöver fundera över om våra resor verkligen är nödvändiga. Kanske kommer vi fortsätta försöka hålla två meters avstånd till våra medmänniskor.
Men Jesus dog ju för våra synders skull. För han visste väl att vi förmodligen skulle trilla dit och synda, och det känns sorgligt nog som att när denna kris är över kommer vi resa och umgås mer än någonsin, nu när vi under lång tid inte haft denna möjlighet. Men det är ju också det som är grejen. Vi vill hitta kryphål, vi vill tänja på reglerna. Och det kanske kan få vara okej, för människor mår nog bäst när vi är fria att kunna göra vad vi vill, även om vi i kris gör avkall på vår längtan. Tills dess har vi i alla fall god mat och tillgång till våra familjer över video-samtal.