Detta är den första politiska kris vi haft i vårt land som saknar en bra politisk anledning. Tidigare extraval, som det 1887, 1914 och 1958 bågnade av politisk strid. Konflikter som kom att spegla en era. På samma sätt har förstås folkomröstningarna varit markörer för djupa ideologiska konflikter eller svåra samhällsavgöranden - exempelvis hur vi skulle göra med alkoholen, kärnkraften, EU.
Men här har det politiska maskineriet havererat utan att ha en ideologisk frågeställning som förklaring. Således skapas ett vacuum där en sådan politisk stridsfråga kan dras in. Själv skulle jag gärna se att det blev blockpolitikens vara eller icke vara som blir stridsfrågan. Men jag misstänker att det snarare blir invandringsfrågan som kommer upp på dagordningen. Och det hade nog skett ändå, utan extraval och budgetdebacle.
Det är nu dags att, som det heter, ”ta debatten”. Den samlande flyktingströmmen, tiggarna och fortsatta utanförskapet, gör det nödvändigt. Liksom att vi har ängsliga politiker, strutsstrategiska medier och allt skickligare populister, får frågan att poppa upp på dagordningen. Det är dags att lyssna på folkets mening. Det är dags att formulera ett politiskt program för hur vi ska förvandla problemet till en möjlighet.
Så låt oss lyssna på folket. Vad BORDE vanliga medborgare tycka? Låt mig gissa: Det första är att Sverige förstås ska ta emot människor på flykt, ungefär som de som en gång flydde Sverige till Amerika välkomnades, och att vi inte ska återupprepa det vi gjorde med judarna under andra världskriget, eller för den delen baltutlämningen efter kriget. MEN att vi ska ta emot flyktingar innebär inte att alla kan komma hit. Utan vi förutsätter att andra länder också tar sitt ansvar.
Det andra som ”vanligt folk” tycker är, tror jag, också att svenska politiker inte väsnas tillräckligt över att andra inte tar sitt ansvar. Vi bör ställa till med ett jäkla liv. Istället för att alltid försöka vara snällast i klassen.
Det tredje vanligt folk tycker är nog att vi ska hjälpa till på ett sätt som får bra effekt, såväl på kort som lång sikt. Bättre att för samma summa pengar hjälpa fem flyktingar i deras hemtrakter än en flykting i Sverige. Och dessutom bör vi hjälpa till att skapa strukturer som gör att folk inte behöver fly.Exempelvis tiggarna utanför affären: De borde få hjälp i sitt hemland, dels med den omedelbara överlevnaden, dels genom samhällsförändringar som gör att de kan få ett riktigt jobb och försörja sig på ett annat sätt än att vigga stålar av lönnfeta svenskar.
En fjärde ståndpunkt är att de som kommer hit ska sköta sig – och att vi måste se till att folk kommer i jobb istället för att hänga på förläggningar i avvaktan på att uppehållstombolan ska snurra färdigt.
För det femte. Svenska traditioner ska inte överges, utan fortsätta modifieras i takt med tiden. Här gäller exempelvis att vi försöker efter bästa förmåga respektera kvinnor som männens jämlikar, vi har högt i tak för det fria ordet och vi sjunger kristna julsånger fast vi är hedningar.
För det sjätte. Vi måste våga prata om dessa saker. Och om några har avvikande åsikter, då får vi respektera dessa tillräckligt mycket för att artigt tala om för dem varför de har fel.