Låt mig börja med att göra klart att jag ser baksidan av pandemin. Sjukdom, död, restriktioner och försiktighet. Jag lever själv med en riskpatient och har hjärtat i halsgropen ibland. Men jag ser också rörelser och förändringar som gör mig glad. Som ger hopp. Både för norra Sverige och för min egen hemkommun.
Sifo har gjort en studie som Dagens Industri skrev om i förra veckan. En undersökning bland de som har eller haft möjlighet att arbeta på distans under pandemin. Hur skulle man ställa sig till att flytta om distansarbetet skulle fortsätta - och om så: vad söker man?
Utfallet är lite olika beroende på ålder på den som svarar men i stort visar det sig att 4 av 10 vill flytta och att många av dem kan tänka sig att flytta inom Sverige. Se där! Det är nånting spännande som vi ser hända. Många av de som rest länge för att komma till ett kontor fick ju chansen att lägga mindre tid på resor och göra jobbet hemifrån. Och gillar det!
Nej. Alla jobb funkar inte att göra hemma. Många jobb kräver fysisk närvaro. Och nej, alla mår inte bra av att jobba ensamma. Vi ser tecken på att ohälsotalen också stiger, och det måste vi ta på allvar.
Men lite raljant kan man säga att den omställning som universiteten klarade i våras på 3 veckor inte skulle ha blivit av om regeringen så pekat med hela handen i tre år. Studenterna fick inte samma utbildning, men utbildning fick de. Sån som tidigare gavs, lite motvilligt, på distans. Och det ger mig hopp. Är det nånting jag har slagits för i min tidigare roll som kommunalråd så är det tillgången till utbildning utan att behöva flytta. Vi har tagit ett jättehopp framåt i den frågan.
Vi behöver lära nytt. Har man möten med ett helt gäng i ett rum med en kamera då alla andra sitter hemma så blir det inte bra, men om alla sitter uppkopplade (ibland vägg i vägg) så blir också alla inkluderade, även om man sitter hemma. Mätningar visar att hemarbetet varit mer effektivt än på kontoret men också att man är beroende av en annan sorts kommunikation med chefen. De lyckade exemplen visar vilka som mått bäst och haft störst förmåga att ställa om. Det är inte alla och det behöver vi komma ihåg.
Men när massor med människor upptäcker att många jobb ju faktiskt går att göra på andra platser, och när man (vilket framgick i studien) söker ökad livskvalitet, vill komma närmare naturen och närmare släkt och vänner och man dessutom ser chansen att sänka sina boendekostnader, då har kommuner som min - och det finns många sådana - en rejäl möjlighet som vi inte sett motstycke till på länge.