I mellandagarna skrev jag en krönika om vårdpersonalen. Jag berättade om ett besök på akuten, där jag mottogs av sjuksköterskor iklädda visir och mask. Jag blev själv försedd med mask, som försvårade den djupandning jag behövde. Under det besöket fick jag på ett väldigt konkret sätt insikt i hur jobbet ser ut för en akutsjuksköterska under pågående pandemi.
Covid-19 har vi alla förhållit oss till sedan mars förra året. Vården har varit särskilt belastad och visiren lämnar märken i pannan. I krönikan jag skrev i mellandagarna uttryckte jag en önskan inför 2021: att vi alla värdesätter denna personal även när pandemin är över.
Det visade sig att pandemin inte ens behövde vara över för Region Norrbotten innan vårdpersonalens värde var tydligt och deras insatser inte längre hyllades som hjältedåd. Förra veckan kunde vi läsa i Piteå-Tidningen att den särskilda ersättningen till vårdpersonalen fördelats på ett sätt som absolut går att ifrågasätta.
Hela vården har ställt om. Akutpersonal, som de jag mötte under mitt besök på akuten innan julen, ska få den lägsta ersättningen. För att få full ersättning ska man ha arbetat på covidenheter och i nära kontakt med covidsmittade. Jag visste inte om jag själv bar på smitta när jag kom till akuten. En sköterska i visir tog ett prov och det konstaterades att jag inte hade covid, men vem kunde veta det innan? Ändå ska alltså exempelvis akutpersonalen nekas full ersättning.
Det blir ett konstigt sätt att värdera arbetsinsatserna. Även avdelningar som inte haft med covid specifikt att göra har tvingats ställa om. Covid-19 har påverkat exakt hela vården. Exempelvis har en medicinavdelning som tidigare vårdat hjärtsjuka fått ta emot även personer som drabbats av stroke och hjärnblödning, vilket personalen på den avdelningen behövt anpassa sig efter. Detta för att frigöra resurser för att behandla covidsjuka.
Sjuksköterskan Jennie Öhlund är kritisk till regionens sätt att värdera men understryker att hon inte menar att de som arbetat inom covidvården inte skulle vara värda sin ersättning, bara att det är orättvist att inte alla som slitit på olika sätt inom vården får ersättning. Och det har hon förstås helt rätt i.
Regionrådet Kenneth Backgård svarar på frågorna Piteå-Tidningen ställer som om han vore tjänsteman och inte politiker. ”Känner man sig felbehandlad får man ta det med sin närmaste verksamhetsansvarige”, säger Backgård. Även om han inte skulle kunna göra någonting åt saken, vilket han kan, så skulle han åtminstone kunna uttrycka en vilja. Det är svagt agerande, och nästan skrattretande, från ett styrande parti som kallar sig “Sjukvårdspartiet”.
Det är vid kriser som denna som samhället ställs på sin spets. Vad vi klarar, vad vi inte klarar. Vilka insatser vi värderar, och vilka yrkesgrupper som faktiskt är de allra viktigaste. Regionen ska med rätta ge personalen ersättning, och det måste ske rättvist och generöst. Det här var inte den uppföljande krönika jag hoppats på att få skriva, när jag inför årsskiftet önskade att vi skulle värdera vårdpersonalen högre.