Au pair är ett märkligt påfund. Outbildade unga tjejer, i sällsynta fall killar, åker runt halva jorden för att ta hand om rika familjers barn. Familjer som gärna lägger stora pengar på ett fläskigt hus, dyra bilar och en i allmänhet lyxig livsstil. Redan vid födseln sätts barnet i kö till rätt universitet. Men när det kommer till småbarnstiden då behövs ingen kvalitet alls. Då duger det bra med en helt oerfaren person som dessutom i regel inte ens talar barnets modersmål. Iallafall inte den första tiden i landet.
En au pair bor ofta med sin arbetsgivare. En del kan få avskildhet i ett eget boende men de flesta delar allt med familjen. Det är rätt knepigt för en tvååring att förstå när arbetstiden är slut om man delar badrum och kök. Inte heller är det kul att känna att man är där på nåder. Hålla för öronen vid familjebråk eller tassa på tårna efter en sen utekväll.
För en svensk tjej kan det vara ett roligt äventyr att bli au pair. En möjlighet att bo i ett annat land och möta en ny kultur. Ett enkelt sätt att se sig om. Har man tur är familjen snäll och ger tid för studier vid sidan av. Är de jobbiga är det bara att åka hem till trygga Sverige igen. Man har inget att förlora som privilegierad au pair från västvärlden.
Värre är det för au pairer från fattiga länder. Då handlar det om kvinnor som lämnar sina egna barn hos mormor och åker för att ta hand om andras barn i ett främmande land. Den lilla lön de får skickar de direkt hem till släkten. Ibland kan det dröja flera år innan de får ledigt för en hemresa. Om de ens har råd med flygbiljetten då.
Så var fallet i Göteborg. Ett par utnyttjade två au pairer från Filippinerna. Enligt Omni tvingades barnflickorna arbeta dygnet runt alla dagar i veckan. De sov med barnen och var hela tiden kameraövervakade. En av au pairerna jobbade för familjen i två och ett halvt år i hopp om att kunna hjälpa anhöriga ekonomiskt. Lite svårt när lönen är ett par tusen kronor i månaden. Kvinnan i familjen är nu fälld för människoexploatering. Hon och maken från villkorliga domar med samhällstjänst och dagsböter. De ska också betala skadestånd till barnflickorna. Att behöva arbeta på dessa villkor är helt oacceptabelt, säger rådman Johan Wilhelmsson i ett pressmeddelande.
Domen visar att tvångsarbete finns i Sverige. Ett parallellsamhälle där bättre bemedlade utnyttjar utsatta personer som saknar nätverk och språkkunskaper. Även om inte alla barnflickor benhandlas såhär illa är arbetsformen förlegad. Den hör inte hemma i ett modernt samhälle. Om nu rika är så lata eller upptagna att de inte kan ta hand om sina egna barn får de väl anlita professionell hjälp. Arbetsgivaren kan ju betala för det om de verkligen behöver sin VD i tjänst nonstop.
Barnomsorg, utanför förskolans timmar, med en utbildad barnskötare som får lön enligt svenskt kollektivavtal kostar väldigt mycket mer än 500 kronor i veckan. Men det är så få rika som vill betala det. Den tidigare moderata handelsministern Maria Borelius familj hade miljoninkomster men kände sig ändå tvingade att betala sin svenska barnflicka svart. Hushållerskan som var en litauisk kvinna fick lägre lön och äran att bo i källaren.
Hur är man på riktigt funtad då? Sådana här familjer lägger enorma summor på hus, resor, personlig hälsa och annat lyxliv. Är era småbarn verkligen inte värda mer?