När jag först flyttade till Piteå och fick jobb som politisk redaktör var min närmsta relation till Piteå och tidningen att PT alltid legat på köksbordet hos mina kusiner i Arjeplog. Min släkt i Arjeplog och Arvidsjaur hade PT som morgontidning, så jag bläddrade väl i den när jag var upp på sportlov och sommarlov. Men Piteå som stad hade jag aldrig besökt.
Folk söderifrån kan tycka att det är lite lustigt. Att det liksom är älvdalen kulturen (och även journalistiken) rör sig kring. Det är ju trots allt bara fem mil mellan Piteå och Luleå. Ändå har man NSD i Luleå och resten av länet medan man har PT i länets södra kommuner.
Jag är glad över att jobba på en lokaltidning som inte enbart bevakar kusten utan som även har som uppdrag att bevaka inlandet. Särskilt då jag själv levt och haft vänner och släkt i kommuner längs E45:an snarare än E4:an hela mitt liv. Det är en särskild identitet jag inte släpper bara för att jag blivit kustbo på senare år. Att kultur i Norrbottens län, eller i alla fall i vår älvdal, snarare går på tvären än är uppdelad som inland kontra kust tycker jag därför är väldigt trevligt.
Men något jag tyckte var märkligt, eller framför allt tråkigt, i och med denna kulturella och journalistiska uppdelning av länet var att jag inte av naturliga skäl haft särskilt mycket i resten av länet att göra eller bevaka. Det är klart att saker som sker i Haparanda eller Boden också är relevanta för oss som bor i länets södra delar, och regionpolitiken påverkar ju Kirunabor lika mycket som Piteåbor. Men jag hade kunnat önska att sammanhållningen i länet i stort vore större.
När Piteå-Tidningen för drygt ett år sedan blev en del av Norr Media, den koncern där Luleå-tidningarna och även Norran i Skellefteå ingår, blev det mer naturligt. Tidningarnas lokala prägel har stärkts men samarbetet har kunnat utvecklas.
Som på ledarsidan. Tidigare när jag varit sjuk eller ledig har det varit ett projekt att kunna få någon annan som kan skriva. Jobbet som politisk redaktör är ensamt på det viset. Men nu har ju jag ändå en kollega att både utbyta tankar och stundvis även texter med, i form av Olov Abrahamsson på NSD. Och glädjande nog kan jag meddela att så också blir i sommar.
Så från och med nästa vecka kommer jag även skriva på NSD:s ledarsida, under tiden Olov Abrahamsson har semester. För Piteå-Tidningens läsare gör det förstås ingen större skillnad än om någon hälsar på släkten i Gällivare så kommer tidningen som ligger på köksbordet kanske vara NSD men ledaren kommer ändå vara författad av mig.
Det innebär inte mindre Piteå, bara ännu mer innehåll om hela Norrbotten. Och jag tycker det är viktigt. Inte bara för att jag är från inlandet, utan för att jag tycker det är viktigt att hela Norrbotten bryr sig om hela Norrbotten och funderar över vad politiken och samhället får för utveckling beroende på vad som sker i de olika delarna av länet?
Framför allt påverkar ju även rikspolitiken livet för alla oss som bor i Norra Sverige, och där räcker inte ens länsgränsen till. Hela Norrland berörs av det. Och det är när vi går ihop och lär av varandra som vi också kan opinionsbilda och få en stark röst gentemot staten. Det är en ytterst politisk fråga, som gör mig extra glad över att i sommar inte "bara" vara ledarskribent på Piteå-Tidningen utan även få vara den norrländska socialdemokratiska rösten.