Jag funderar mycket på skillnader i förutsättningar mellan stor och liten, tätbefolkad och gles, rik och fattig. Om människor ska kunna vara trygga och utvecklas så måste det finnas system som utjämnar olikheterna. Som med barnen. Alla barn har inte föräldrar som mäktar med att engagera sig i deras utbildning. Som hjälper till, lägger sig i och bryr sig.
Vi kan önska att det vore annorlunda, men skolan har fått ett uppdrag att kompensera för bristande förutsättningar så att varje barn ska kunna växa upp och bli det som barnet kan bli. Jag gillar tankarna bakom det. Men jag skulle önska att det fanns ett likadant uppdrag som handlade om glesa, små kommuner. För ibland brister det i förutsättningar.
Vi som bor just här gör det ju ofta därför att det är här som vi har det som bäst. För mig är de sociala nätverken tighta och ärliga. Jag kan promenera till jobbet och hem på lunchen om jag vill. På en liten stund är jag i husvagnen i fjällen. Jag äter vilt och närproducerat utan större ansträngning. Kort sagt - ett fin-fint liv.
Från statlig nivå tycks man inte riktigt begripa att det som funkar i en större stad, söderut, inte alltid checkar i alla boxar här utan faktiskt drar åt fel håll och gör jobbet svårare. Som det här med livsbetingelserna. Jakt och egen skog till exempel. Svårmanövrerade frågor med många intressenter, men viktiga för många som bor här. Att röra i dem kräver bra argument, fakta. Inte tro och kanske och vi får väl se.
Eller post, bilprovning och pass. Kanske tänker man att de där glesbygdsborna, de ska ju ändå till stan ibland, så då kan de lösa allt det där själva. Och med att bra bredband kan vi ju ladda hem tidningen och posten, kanske söka vårt eget pass nån gång i framtiden. Om bara det inte visat sig helt olönsamt att lägga fiber i våra diken. Aktörerna backar och baxnar. Hur går det då med helheten?
Tur då för gamla tant Alice att hemtjänst är kommunal, för då spelar det inte så stor roll om det är långt att åka. Räddningstjänsten kommer också. Det är värre med den statliga polisen. Och det är här som resonemanget om samhällssystemen behöver föras. Ett kompensatoriskt system som öppnar för andra lösningar. Mer samarbeten mellan kommun, region och stat – så att uppgiften blir löst. Ska det vara så svårt?
För tänk om vi kan få jaga, vårda vår skog och bygga våra hus vid vattnet. Så att fler vill bo här. Då hade uppgifterna varit enklare att lösa. Quod erat demonstrandum, typ.