"Framing Britney Spears" är en dokumentär av The New York Times som blivit uppmärksammad den senaste veckan. I dokumentären sammanfattas hela Britneys karriär, från det att hon är väldigt ung till nu. När hon slog igenom var hon en söt tonårstjej, som agerade på en plattform som vid den tidpunkten främst var till för pojkbanden. Hon uppfattades som "för sexig" och fick motta mordhot för att hon ansågs vara en dålig förebild. Pojkbandskillarna fick sällan sådan kritik.
Britney blev ihop med en av pojkbandskillarna, Justin Timberlake, men relationen gjorde att hon blev tvungen att besvara frågor i pressen om huruvida hon var oskuld. Efter att relationen tagit slut gav Justin beskedet i att Britney inte alls var oskuld utan att han "knullat henne". Ännu en gång blev det Britney som fick motta hat och hot för att hon skulle vara en dålig människa på grund av det.
Paparazzi jagade henne. En av fotograferna är intervjuad i dokumentären och menar att Britney gillade uppmärksamheten och att hon aldrig sa ifrån på skarpen. Detta känns igen. I debatten kring våldtäktskultur kallas detta för "victim blaming" alltså att man skyller övergreppen på offret. "Var hon tydlig med att hon inte ville?" och så vidare.
Detta blev för mycket för Britney, som slutligen rakade av sitt hår och vevade med ett paraply mot paparazzi som förföljt henne. Denna händelse minns de flesta som intresserade sig för popstjärnornas liv under mitten av 00-talet.
Britney Spears fick till sist acceptera ett förmyndarskap, men var tydligt med att hon inte ville ha sin pappa som förmyndare. Så blev det ändå, och i och med att hennes pappa har kontroll över hennes ekonomi tjänar han gissningsvis väldigt mycket pengar på henne. Detta har skapat en internetrörelse som nu kräver att Britney blir fri från förmyndarskapet under hashtaggen "Free Britney" (befria Britney).
Vid tidpunkten då hon rakat huvudet beskrevs Britney som en galning i media. Men när Brita Zackari och Parisa Amiri pratar om dokumentären i sin podcast, påtalar Zackari helt riktigt att det som blir så tydligt med att Britney rakar av håret är att hon vill bort från rollen som den här dockan som hon framställts som under hela sin karriär.
Hur kvinnor framställs i populärkultur och i media har alltid varit orättvist. Det handlar så mycket om kropp, om sex appeal, och samtidigt om att vara en förebild. Detta är den härskarteknik som kallas för dubbel bestraffning, alltså att du inte kan göra rätt oavsett vad du gör. Hora-madonna-komplexet är ännu ett begrepp, som beskriver hur kvinnor i samhällets ögon värderas utifrån sitt utseende samtidigt som de själva inte bör vara sexuella varelser.
Britney Spears karriär är en manifestation av det strukturella kvinnohat vi ser överallt i vårt samhälle. I populärkulturen, i media, i samtalen runt köksbordet. Från att ”hon ser för sexig ut” till att ”hon rakade håret, vilken knäppgök!” handlar allt om att förminska en individ till någon som är ovärdig respekt. Och vi är många som är medskyldiga till det. Inte på grund av att vi alla skulle vara illasinnade, utanför att vår kultur lärt oss att det är normalt.
Vissa saker går dock att lära om. Förhoppningsvis kan "Framing Britney Spears" öppna ögonen för många, och skapa ännu större medvetenhet kring hur vi tillåter oss själva att se på och kommentera kvinnor i allmänhet. Att "befria Britney" får därför en större mening än att enbart göra popstjärnan fri från förmyndarskapet. Det handlar om att befria alla kvinnor från de fack vi ofrivilligt placeras i, och tillåtas vara fullständiga individer.