När jag gick i mellanstadiet gick en serie om förintelsen på teve. Vi såg den allihop, och förfärades. För det kom så nära inpå och för att historieböckernas berättelse blev levande. Tiden då, som vi kan se i gamla filmer i svartvitt, där människorna går lite snabbare och livet är ett annat, känns som en annan värld som inte var som vår. Inte så upplyst. En annan syn på kvinnors möjligheter. En annan världsordning. Och fort är det gjort att tro att andra världskrigets fasor helt enkelt berodde på att folk inte begrep bättre, att de var aningslösa.
Fler än en gång har det visat sig att det människan trott var rätt har gett resultat som kommit surt efter, att allt i själva verket inte var så bra. Som margarin. Eller hormoslyr. Eller röntgenstrålar. Marie Curie begrep inte att hon skulle dö av cancer för att hon utsatts för strålning, trots att hon bevisligen var en av världens smartaste. Men på nåt sätt så faller vi kanske i fällan att det var för att folk förr i tiden inte begrep bättre, och att det har med dåtiden att göra. Att vi är smartare nu.
Men sedan tittar jag mig omkring i världen och försöker begripa vad som händer. Åsikter som blir mer och mer radikala. Folk som vill att vi ska delas upp i ”vi” och ”dem”, men att de själva alltid ska tillhöra vi-et och anser att det är ”dem” som borde tuktas. Människor som tror att nyhetsförmedlingen speglar samtiden och om det är så dåligt som det står i kvällspressen så krävs det minsann tuffa åtgärder! Som om det som spirar aldrig kan leda till samma elände som vi läser om i böckerna. Det känns så overkligt och de som levde då begrep nog helt enkelt inte bättre.
I mitt flöde i sociala medier följer jag ett konto som färgsätter gamla foton så de ser ut som om de togs igår. Och i morse kom en bild som föreställde en judisk mamma som gick mot gaskamrarna med sina tre små barn. Som ett slag i magen kändes det. Som att det sker just nu. Och den bilden brände sig fast bakom mina ögonlock.
Nu, när förintelsens minnesdag just varit. När vi tror att det där som hände aldrig kommer att hända igen. För vi är ju mycket smartare och mer upplysta nu.