Ett nytt läsår brukar vara en glädjens tid. Visst klagar en del lite pliktskyldigt och vill ha längre sommarlov. Men de flesta ser fram emot att möta vänner och lärare igen. Om skolan är en trygg plats förstås. Så är det inte överallt. Många barn får ont i magen bara att tänka på att behöva ta sig till klassrummet. Utfrysning, blickar, glåpord eller bara ren tystnad när man går förbi. Eller så har man fått kränkande bilder skickade till sig på sociala medier under natten. Men utsatta elever har inget val. Så länge skolplikt råder måste de dit.
Skolinspektionen, Friends och BRIS presenterar varje år alarmerande siffror på hur illa det är. I Friends-rapporten för 2023 framgår att barn i Sverige har aldrig tidigare rapporterat så höga nivåer av psykisk ohälsa som de gör nu. Det finns en glasklar koppling mellan mobbning och återkommande psykiska besvär. Ju mer mobbning, desto mer psykiska besvär.
En vuxen person som utsätts på jobbet kan alltid försöka byta arbete. Det är inte lika enkelt för barn. Just därför är det extra viktigt att skolornas huvudmän, både kommunala och fristående, verkligen tar sitt ansvar för en bra skola. Skollagen är också tydlig på den punkten. Skolan ska erbjuda en miljö där alla känner sig välkomna och trygga. Förebyggande arbete är en avgörande pusselbit för att nå dit. Kränkande behandling från andra elever eller lärare är inte tillåtet. Och händer det måste åtgärder ske omedelbart. En mobbad elev presterar också sämre i skolan eller riskerar att bli hemmasittare. Därför borde det vara en självklarhet för landets skolor att prioritera det här arbetet. Det märkliga är att en del huvudmän säger: trist att elever blir mobbade, men det finns inget sånt hos oss. Här trivs alla. Hör man det ringer varningsklockorna direkt. Arbetet för en trygg skola måste pågå hela tiden. Finns inte på kartan att säga nu är vi klara.
Det är inte heller något man kan vifta bort. Mobbning är ett otyg som ibland skadar elever för livet. Har du pratat med en 60-åring som med darrande röst berättar exakt hur utsattheten kändes även om den skedde för 50 år sedan så vet du. Spåren sitter djupt. Om man nu lever så länge. Varje år begår barn självmord på grund av mobbning. Det hände Måns när han var tretton. Efter sex års mobbing och en skola som sket i det så orkade han inte mer. Måns tragiska öde blev starten på funktionen Barn- och elevombudet. En slags advokat för mobbade elever. Dit kan man anmäla om ett barn är utsatt och skolan inte har gjort tillräckligt för att stoppa det. Ibland går det så långt att BEO kritiserar eller begär skadestånd från ansvarig huvudman.
Piteå kommun granskades och fick kritik förra året. PT skrev då om Liam, som egentligen heter något annat, som upprepade gånger mobbades av andra elever på skolbussen. Kommunen skyllde ifrån sig och hävdade att resan till och från skolan inte var deras ansvar. Lagen säger annorlunda, kränkningar i anslutning till skolan till exempel resan dit eller på nätet har huvudmannen ett ansvar att förhindra.
Tänk om det är ditt barn som mobbas i skolan idag. Alla vågar inte berätta hemma. Men om du frågar elever i varje skola vem som är mobbad så vet de flesta svaret. Skolan måste därför ta sitt ansvar så att ingen elev blir utsatt. Sparas det in på resurser blir det svårare att hinna med det livsviktiga förebyggande arbetet.