Gängkriminalitet, välfärd och klimat var ämnena i söndagens partiledardebatt i SVT. Hela första timmen ägnades åt gängkriminaliteten efter den senaste tidens eskalering med flera skjutningar och sprängningar. Andra timmen delades mellan välfärd och klimatfrågan.
Partiledardebatterna i TV brukar få kritik för att vara skräniga och röriga. Alla pratar i mun på varann och tittarna fattar ingenting. Samtidigt blir missnöjet med debatterna något många bara slänger ur sig. Precis som på samma sätt att elever alltid klagar på skolmaten. Hur många av de som gnäller tittar verkligen på en hel debatt?
Upplägget var också ändrat den här gången. Dueller mellan två partiledare åt gången är borta. Istället bjöds tittarna in till att mellan varven ställa frågor. En vanlig metod i amerikanska debatter. Hur politiker pratar med väljare och så kallat vanligt folk är alltid extra intressant att observera. Ebba Busch tystnade och tappade ordet helt när hon fick sin tittarfråga. Väldigt ovanligt för Kristdemokraternas debattskolade partiledare.
En annan väljare ville veta vad partiledarna tycker de har för slags ledarstil. Ett listigt grepp efter färska skriverier om Märta Stenevis påstått dåliga ledarskap. Hon försökte försvara sig så gott det gick och lyfte flera gånger att Miljöpartiet tar det här på allvar. Det ska minsann hanteras internt. Inför partiledarval eller när listor på valsedlar ska fastställas kommer det ofta artiklar där hemliga källor gärna vill berätta hur dåligt allt är med den man vill peta. Maktkamp via media även om det förstås också finns visselblåsare som talar sanning.
Det intressanta var att Magdalena Andersson tog ordet efter Stenevi och markerade att den här typen av frågor verkligen inte hör hemma i en partiledardebatt. Ebba Busch höll med. Helt plötsligt hade Andersson, Stenevi och Busch solidariskt krokat arm mot skitsnack om kvinnliga ledare. Och samtidigt gett underkänt till en fråga från vanligt folk. Det var nog första och sista gången den här trion var överens om något.
I nästan tio år har svensk politik under långa perioder dominerats av krisfrågor. Operativ hantering av saker som sticker ut från det vanliga grå. Migrationshösten 2015 och följderna efter det. Decemberöverenskommelsens död. Terrorattacken på Drottninggatan 2017. Övergångsregeringen 2018. Pandemin 2020-2022. Tätt följt av Rysslands invasion av Ukraina med krig i Europa. I spåren av det fullt fokus på svenskt Nato-medlemskap vilket fortfarande inte är i mål. Och så nu gängkriminaliteten som sätter stora delar av landet i skräck.
Det har liksom inte funnits tid för vardagsfrågor. Sådant som berör väljare varje dag. Barnomsorg, skola, äldreomsorg och sjukvård. Välfärden helt enkelt. Det som brukade vara Sveriges starkaste kort. Även om många påverkas av de här återkommande stora kriserna är det fortfarande väldigt få som drabbas hårt. De allra flesta kämpar på med att få sin vardag att fungera. Jobb, familj och hem. Men livet händer. Man blir sjuk, arbetslös eller behöver hemtjänst för en anhörig. Då måste samhället gå att lita på. Sveriges kommuner och regioner larmade i september om att höstbudgeten inte räcker. Det är en varningssignal som visar att nuvarande regering med Sverigedemokraterna i släptåg struntar i vanligt folk. Därför är det extra viktigt att prata välfärd i partiledardebatten.