Politikerna, alltså makthavare i stat och kommun, försöker anpassa sig till en tid när partiapparaterna vuxit ihop med den offentliga sektorn, fokus flyttats från partimedlemmarna till medborgarna som en publik, och ideologiskt engagemang förvandlats till en fråga om individuella ställningstaganden snarare än kollektiva manifestationer.
Ett exempel på denna förändringsprocess är när kommunerna skaffar sig allt fler kommunikatörer som ska koppla samman medborgarna direkt med politikerna. Och därmed försöker göra sig av med mellanhänderna i form av journalister.
Det handlar om att partiföreträdarna försöker hitta nya vägar ut till folket. Uppifrån och ner.
Den mediala kommunikationsteknologin är nämligen inte förbehållen redaktionerna, utan kan praktiseras av oss alla. Den digitala tekniken gör att journalistik, alltså dagliga noteringar om samtida händelser, inte längre är förbehållet bara vissa aktörer. Journalister har inte längre privilegiet att organisera folks verklighetsbilder.
Således. Kommunerna anpassar sin kommunikation till samhällsförändringarna, med hjälp av den mediala teknologin och en ökad förståelse för hur budskap kan användas strategiskt.
En annan trend, utöver att politikerna bygger egna mediala plattformar, är att de också försöker skaffa sig fler folkliga kontaktytor än den egna, allt mer porösa partistiska kontaktnät.
Fast här handlar det om att hitta en väg för folket att nå makten. Nerifrån och upp.
Detta sker genom att partierna på olika sätt närma sig de nya sociala rörelserna, de folkliga organisationsformer som växer eller fortfarande är vitala, typ idrottsrörelsen och frivilligorganisationer.
Ofta sker detta försöka att förnya sin folkliga förankring under täckmanteln ”stärk civila samhället”, en strategi som har tre olika bevekelsegrunder.
Till att börja med förstås att ersätta de icke-existerande partimedlemmarna med andra engagerade människor som brinner för sitt samhälle. Som är beredda att offra ett par kvällar i veckan för att världen ska bli lite bättre, för dem själva men också för andra.
För det andra är det civila samhället ett bra komplement till den offentliga sektorn. Exempelvis, när polisen inte längre ensamma kan upprätthålla ordningen, och alla inte kan hyra in privata vaktbolag, får grannarna samverka för att förhindra sommarstugeinbrott, båtstölder och tjyveri i villaområdet.
En tredje orsak till att partiföreträdarna söker sig till nya kretsar är också att de behöver rekrytera fräscha ledare. De egna partiorganisationerna är på väg att tappa sin förmåga att plocka upp representanter med rätt slags virke.
Se exempelvis Socialdemokraterna. Av drygt etthundra riksdagsledamöter dög ingen att bli partiledare, utan en sådan fick hyras in från IF Metall. Som dessutom, utan att tappa stinget hos den egna ledningen, kunnat leverera en kompetent boss för LO.
Således. Partierna söker nya vägar att nå ut till folket, utan att behöva förlita sig på nyckfulla journalister. Partierna öppnar också upp nya vägar för att folket ska kunna nå fram till dem. Samhällsorganisationen förändras, nerifrån och upp, uppifrån och ner.