Den rödgröna regeringens budget för 2016 presenteras i sin helhet 21 september. Men mycket av innehållet är redan känt. Bland annat blir det stora investeringar i jobbpolitik, yrkesutbildning, järnvägsunderhåll och bostadsbyggande.
Kommunals ordförande Annelie Nordström är en av den som välkomnar jobboffensiven. Men hon efterlyser även en rejäl satsning på välfärdssektorn.
”Minst 30000 undersköterskor måste utbildas och heltidsanställas i äldreomsorgen. Det är nödvändigt om vi ska komma tillrätta med de akuta rekryteringsbehoven”, säger Nordström.
En sådan satsning kostar givetvis pengar. Men det ligger i hela Sveriges intresse att det finns en fungerande social infrastruktur.
Även det privata näringslivet tjänar på att välfärdssektorn fungerar.
En väl fungerande offentlig service är en tillgång för exportindustrin och en del av ett gott företagsklimat. Privat och offentlig sektor står inte i motsats till varandra.
Industriarbetare eller egenföretagare ska inte behöva oroa sig för hur det går för deras barn eller åldrade föräldrar när de är på jobbet.
De ska veta att det finns bra fritidshem och skolor för barnen, liksom trygghet för deras gamla mammor och pappor.
Så är det inte alltid i dag. Omkring 100000 personer har gått ner i arbetstid för att vårda sina äldre anhöriga., enligt en rapport till LO-kongressen 2012.
De anser att kvaliteten i äldreomsorgen inte håller måttet.
Det säger något om den omtalade arbetslinjen. I den borgerliga tankevärlden har arbetslinjen alltid varit liktydig med nya skattesänkningar. Men en skattesänkningspolitik som gröper ur kvaliteten i den offentliga sektorn är ingen fungerande arbetslinje.
Om människor ska kunna delta fullt ut i arbetslivet så måste de kunna lita på att barn- och äldreomsorgen fungerar.
Den sociala infrastrukturen måste ses som en självklar del av en modern arbetslinje.
Därför behövs en annan inriktning än under de borgerliga regeringsåren. Under alliansstyret 2006-2014 sänktes skatterna med sammanlagt 137 miljarder kronor.
Jobbskatteavdrag, slopad förmögenhetsskatt, sänkt bolagsskatt, lägre krogmoms, RUT-avdrag och andra skattesänkningar prioriterades högre än satsningar på skolor, vård och omsorg.
Det blev mindre skattepengar för den offentliga sektorn än vad det annars skulle ha blivit.
Bara ett exempel: Enbart det femte jobbskatteavdraget, som de borgerliga genomförde med SD:s stöd, påverkade statskassan med hela 15 miljarder kronor och motsvarar kostnaden för 38051 undersköterskor.
Det säger något om storleksordningen i de skattesänkningar som borgarna genomförde. Det handlade inte om felräkningspengar för den offentliga ekonomin,
Annorlunda uttryckt: Om vi vill ha 30000 fler undersköterskor i äldreomsorgen (eller mer personal på fritids eller fler lärare) måste vi vara beredd att betala något mer i skatt.
Det finns inga genvägar om vi vill utveckla den offentliga sektorn.