Efter 18 dagars maratonförhandlingar i Wien mellan Iran och den så kallade P5+1-gruppen har parterna slutligen lyckats övervinna de sista hindren för en uppgörelse kring Irans kärntekniska program. Avtalet ger internationell insyn i det iranska atomenergiprogrammet. Avtalet innebär att Iran gått med på att FN och IAEA får insyn i landets kärntekniska program och landet därigenom förhindras att skaffa kärnvapen. I utbyte mot detta ska ekonomiska sanktioner upphävas. Däremot kommer FN:s vapenembargo finnas kvar i ytterligare fem år och embargot mot köp av robotteknik avskaffas först om åtta år. Skulle Iran bryta mot avtalet återupprättas de ekonomiska sanktionerna inom sextiofem dagar.
Avtalet kring det iranska atomenergiprogrammet är ett viktigt första steg i den process som leder fram till normaliserade förhållanden i regionen. Avtalet upplevs som en win-win-situation såväl från iranskt håll som från väst. För det iranska folket kommer de avskaffade ekonomiska sanktionerna att underlätta vardagen avsevärt och för P5+1-gruppen är det en stor diplomatisk framgång att ha kunnat ro avtalet i hamn.
Att väst nu fått insyn i det iranska atomenergiprogrammet innebär inte att man kan sätta sig ner och gilla läget. I stället är det nu läge att gå vidare med de demokratiska påtryckningarna på Iran och kräva att landet ser till leva upp till de mänskliga rättigheterna och garantera sina medborgare de medborgerliga fri- och rättigheter som kännetecknar ett demokratiskt land.
Iran befinner sig oerhört långt från detta idag. Det hårdföra shiamuslimska prästerskapets styre i landet ger inget utrymme för opposition. De som verkar för medborgerliga fri- och rättigheter jagas och slängs i fängelse. Etniska och religiösa minoriteter förföljs. Brotten mot de mänskliga rättigheterna ökar stadigt. År 2014 avrättades, enligt människorättsorganisationen Amnesty, minst 289 personer för alt från ”fiendskap mot Gud” till att de protesterat mot prästerskapets styre och dömts för landsförräderi. Margot Wallström beskrivning av Saudiarabien som ett medeltida land passar även in på Iran.
Det är därför dags för världssamfundet att ta nästa steg och sätta press på Iran att implementera mänskliga rättigheter i landet. Det räcker absolut inte med att vara nöjd med att man lyckats tvinga Iran att avstå från att bygga kärnvapen. I detta arbete kan man dra nytta av de erfarenheter man gjort under den diplomatiska process som ledde fram till det historiska avtal som slöts i tisdag och ta med sig dessa erfarenheter in i nästa diplomatiska process. En sak är nämligen uppenbar. Den diplomatiska process som föregått avtalet har varit långt mer lyckosamt än vad aggressioner och militära hot har varit. Vi får hoppas att såväl de iranska ledarna som ledarna från väst inser detta.