Det blir lite sila mygg och svälja kameler för mig ibland, men jag kan liksom inte tiga när någon hävdar att vi behandlar de ukrainska flyktingarna sämre för att de får madrasser medans de som minsann kom 2015 fick sova på hotell. Sympatierna för någon som får sova på madrass, är minst sagt lovvärt, i synnerhet när man är villig att hjälpa till med att skaffa fram sängar.
De som kom 2015 fick mycket riktigt ”bo på hotell”, men jag är rätt säker på att de flesta av er skulle välja att få ett eget boende om än med madrass, än att under månad efter månad efter månad bo i ett litet rum med för dig främmande människor. Inte ha möjlighet att försöka hitta en försörjning, utan sitta och vänta på besked om du får stanna.
Att tala om fördelar i samma mening som människor som flytt krig blir barockt. Massflyktsdirektivet, som omfattar dem som flyr Ukraina innebär att det istället för många månader, tar dagar innan du har ett uppehållstillstånd, vilket i sin tur gör att du får eget boende snabbt. Den som kommer från Ukraina kan så fort uppehållstillstånd utfärdats få börja söka arbete, och barnen kan börja skola. Det innebär självklart inte att jag tror att alla får jobb direkt, alla som kommer behöver vår hjälp.
Våra fördomar verkar dock ha stor påverkan för hur vi öppnar upp för flyktingar. Många förutsätter att vi är betydligt mer lika våra Ukrainska medsystrar och bröder, jag ser till och med människor som tyckte att flyktingarna som kom 2015 kunde ha drunknat i Medelhavet nu med liv och lust hjälpa till med att skänka pengar och välkomna flyktingar, hjälper till att skaffa bostad och jobb mm. Så om våra fördomar mot de som flydde kriget i Syrien blev till en broms för integrationen, fungerar fördomarna tvärtom för dem som kommer nu. Jag antar att de som påstår att de som kom 2015 i jämförelse med nu behandlades bättre, gör det av okunskap eller för att slippa se sig själv i spegeln och inse att man sorterar människor utifrån sina fördomar. Inte nödställda människors behov.
Vi har alla fördomar, även jag, men jag försöker att utmana dem och det skaver i mig av ”vi och dom retoriken” som smyger sig in både här och där, även i mitt eget parti. Jag blev inte imponerad av rubrikerna om att vi ska använda oss av någon variant på en dansk modell för att minska boendesegregationen. Jag blundar inte för de problem som de innebär att inte känna sig som en del av samhället, de yttersta konsekvenserna ser vi i hur unga pojkar skjuter ihjäl varandra. Det måste vi verkligen få ett slut.
Jag tror dock inte på och tydligen inte Ygeman heller efter en del förtydliganden, på tvångsförflyttning.Sverige har ju testat det en gång redan och vi har inte gjort upp med de oförrätter som drabbade den samiska delen av befolkningen. För de är såklart svenskar, även om de finns partier som hävdar motsatsen. Det är överlag väldigt mycket Sverige vurm i denna valrörelse, men vi fyller det med olika saker.
Jag förknippar Sverige med solidaritet och öppenhet, det vill jag fortsätta göra.
Därför kommer här några tips:
Vänd gärna på varje sten.
Men klampa inte om kring i brun sörja, om än bara retorisk. De kippar bara otäckt i skorna.
Läs gärna: Herrarna satte oss här.
Gå med i: Flykting hjälp Piteå på face book
I mitt Sverige vågar vi vara nyfikna på andra och hjälpa varandra. Och glöm inte att mycket av de vi ser som svenskt idag har kommit hit som konsekvenser av krig.