En avgörande faktor för att de som kommer till Sverige från andra länder ska kunna integreras och bli en del av vårt svenska samhälle är i vilken grad de lär sig vårt språk. Att kunna tala och förstå svenska är en nyckel till en fungerande integration. Utan detta är det alltför lätt att isoleras och att hamna i ett utanförskap i vårt samhälle. Detta är ingen ny insikt. Därför är det ytterst konstigt att svensk språkintroduktion inte varit en självklarhet från dag ett i vårt land. I stället har vårt agerande präglats av någon tänkande i stil med att de som inte kommer att få stanna i vårt land inte ska behöva lära sig vårt språk i onödan. Som om kunskap vore något tungt att bära. Inte heller har tidsbrist kunnat vara ett hinder mot direkt språkintroduktion då nyanlända knappast har så mycket annat att sysselsätta sig med.
Tack och lov har regeringen nu tänkt om. Gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic sade följande vid den pressträff när regeringens förslag presenterades: ”Vårt mål är att människor som kommer till Sverige ska få en bra språkundervisning och så snabbt som möjligt kunna etablera sig på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Därför tycker vi att det är viktigt att börja så tidigt som möjligt efter att personer anlänt till Sverige”. Regeringen avsätter därför redan under 2015 trettio miljoner kronor som ska fördelas till studieförbunden att användas till omedelbar språkintroduktion för de migranter som bor på anläggningsboenden.
Redan tidigare i vår presenterade regeringen en proposition om en mer individanpassad och effektivare SFI-undervisning. Detta sammantaget med beslutet om pengar till språkintroduktion redan från första dagen visar att regeringen äntligen förstår betydelsen av att tillägna sig vårt svenska språk för de som kommer hit till vårt land. Men satsningarna gör att SFI-undervisningen måste få mycket mer resurser än den har idag.
Även SFI-undervisningen lider av lärarbristen i vårt land. Med tanke på att det inom tio år kommer saknas sextiofemtusen lärare i vårt land så kommer det bli svårt att rekrytera till SFI:n också. Parallellt med de satsningar som regeringen genomför för att höja läraryrkets status och lön så måste särskilda satsningar ske på SFI-lärarna. Det måste finnas tydliga incitament för att vidareutbilda sig till SFI-lärare. Situationen inom detta segment av läraryrket är redan nu snäppet värre än för skolan som helhet.
Idag är det tyvärr så på en del håll i vårt land att lärarbristen försenar språkintroduktionen för de nya svenskarna. Elever som redan borde ha fått påbörja sin SFI köar för att få en plats. Så får det inte vara. Ska integrationen kunna förbättras så måste språkundervisning och introduktion i samhällslivet fungera från dag ett. Ska vi kunna leva upp till de vackra ord som gymnasie- och kunskapslyftsministern uttalade så måste fler lärare utbildas så att de blir behöriga i svenska för invandrare. Regeringen avsätter också pengar för att kunna ge redan undervisande lärare kompetensutveckling och behörighet samt för att locka fler till yrket. Det är bra, men tyvärr är det alldeles för litet.
En idé som vore värd att pröva är att göra en fortbildning omfattande trettio högskolepoäng i svenska som andraspråk obligatorisk för alla lärare så att alla får behörighet att undervisa i SFI. De kunskaper som alla lärare då skulle få ta del av kommer att vara nytta i den ordinarie undervisningssituationen då alla kommer att få möta elever med olika grad av svenskkunskaper.
Men för att klara försörjningen av SFI-lärare måste först lärarförsörjningen i stort klaras av. Har vi inte tillräckligt många lärare på totalen så kommer bristen att slå mot hela utbildningssystemet. Visst är det oerhört viktigt med höjd lön för lärare, och nyligen publicerad statistik visar att löneutvecklingen går i rätt riktning, men det är långt ifrån allt.
Trettioåttatusen lärare har lämnat yrket och gått över till annan verksamhet. Detta beror till stor del på hur arbetssituationen utvecklats för lärare. Många lärare upplever stor frustration över att de inte ges förutsättningar att göra sitt bästa som lärare. De drunknar i administrativa bördor, ifrågasätts av curlande föräldrar, har rektorer som saknar förutsättningar att vara de pedagogiska ledare som de ska var, kan inte vara sjuka för att vikarier saknas och har de vikarier när de är sjuka ska vikarierna ha en färdig planering så planeringsdelen av jobbet måste ändå göras. Ska man kunna locka fler till yrket måste arbetsbelastningen bli lägre och mer tid kunna få läggas på huvuduppdraget att bistå eleverna i deras lärande.
Satsningen på att nyanlända ska få en chans att tillägna sig vårt språk redan från dag ett är riktigt schysst. Det handlar om att ge de nyanlända det viktigaste verktyget för att komma in i vårt samhälle. Ska vi förbättra integrationen är detta ett nödvändigt första steg.