Om någon för ett par år sedan skulle ha sagt att Folkpartiets plats i riksdagen skulle hänga på en skör tråd skulle nog de flesta ha skrattat lite hånfullt. I stället skulle man nog ha börjat prata om hur allvarligt det såg ut för Kristdemokraterna och Centerpartiet. Folkpartiet däremot låg stabilt på nivåer på ett betryggande avstånd från fyraprocentsspärren. Men sedan dess har det gått utför i snabb takt.
I den senaste väljarbarometern för januari från TV4/Novus får Folkpartiet endast 4,1 procent och är därmed minst av de borgerliga partierna. Till och med Kristdemokraterna som oftast ligger strax under spärren i opinionsundersökningarna har nu segat sig förbi Folkpartiet. Sedan förra mätningen har Folkpartiet endast tappat 0,2 procentenheter. Det allvarliga är att partiet verkat ha parkerat i spärrzonen. I en undersökning som Aftonbladet publicerade i början av veckan låg Folkpartiet ännu lägre och samlade endast 3,5 procents väljarstöd.
Valresultatet på 5,4 procent var redan det ett misslyckande för Folkpartiet. Partiet gjorde nämligen sitt nästa sämsta val under partiets mer än hundraåriga historia. Sett till förlorad väljarandel sedan valet 2010 var Folkpartiets en av valets riktigt stora förlorare. Folkpartiet befinner sig mer eller mindre i fritt fall just nu.
Än mer oroade bör folkpartisterna bli om man ser sig runt om i Europa. De liberala partierna rosar inte precis marknaden. Flera av Folkpartiets systerpartier har ramlat ur de nationella parlamenten, exempelvis i Tyskland. Så den motvind de svenska folkpartisterna känner av delar de med andra liberaler.
Vad är det då som skapar problem för Folkpartiet? Det finns två huvudförklaringar. En mer strukturell förklaring och en mer dagspolitisk. Strukturellt sett beror FP:s problem på att det blivit allt trängre på den politiska arenan. De nya Moderaternas positionering allt närmare mitten av svensk politik är ett tydligt hot mot FP samtidigt som inträdet av nya partier och politiska rörelser på arenan också gör att partiet hamnar i kläm. I dagens politiska landskap där nya partier med rötterna i ekologi, feminism och högerpopulism växer sig starka samtidigt som framförallt Moderaterna och även till viss del också Socialdemokraterna förmått fånga upp nya idéströmningar på ett helt annat sätt än vad FP förmått. Allt detta gör att Folkpartiet hamnar i kläm. Spelplanen för FP krymper allt mer och det finns en klar risk att partiet inom ett eller ett par val förpassas ut ur riksdagen.
Den andra förklaringen till partiets kräftgång är att partiet alltmer kommit att uppfattas som ett enfrågeparti. Jan Björklunds fokus på skolan var under lång tid en tillgång för partiet. Väljarna hade mycket stort förtroende för partiet i denna fråga. Men på något sätt lyckades partiet schabbla till det ordentligt. Numera blir de flesta bara trötta när de hör Jan Björklund tjata på om tidigare betyg och ordning och reda i skolan. Ska partiets siffror kunna lyfta måste FP återuppväcka de socialliberala tankarna och så att säga återvända till sin grundideologi. Men för att åstadkomma detta krävs nog ett partiledarbyte. Jan Björklund hänger löst – som man ska använda terminologin från Idol i TV4. Det gäller även för partiet som helhet.