Äntligen har vi kommit fram till dan före dan före dopparedan. Apelsiner med mönster av nejlikor syns upphängda i fönstren och en nyköpt julgran har precis blivit pyntad. För vissa ligger förväntningarna i luften, för andra är det stressen som tagit överhanden. Doften av mandel och russin ligger tät, parallellt med svett och ångest som ångar bland hetsiga sista minuten-shoppare. Samtidigt som vi här uppe i Sverige funderar på hur sillen kommer bli, om årets glögg är en succé och vad man egentligen ska köpa till svärmor är verkligheten en helt annan för många andra.
FN hade för första gången i mitten på december ett möte där man diskuterade Europas stängda dörrar mot de flyktingar som kommer från bland annat Syrien, Irak, Mali och Gaza med båt över Medelhavet. ”Båtflyktingar” har blivit ett allt mer återkommande fenomen, och gång på gång har vi av media mötts av beskedet att ännu en båt har kantrat, ännu fler flyktingar har drunknat, ännu fler flyktingar möter stängda dörrar väl kommen till Europa.
Länderna kring Medelhavet är de länder dit flyktingarna når först. Med båt har de tagit sig från Afrikas nordkust för att nå Italiens eller Greklands kustland. Det är inte en riskfri resa.
Organisationen UNHCR, FNs flyktingorgan, rapporterar att antalet drunknade och försvunna flyktingar har femdubblats under 2014, mot året innan.
Hittills har 3400 människor drunknat, och 350 000 människor har enligt rapporter tagit den osäkra vägen över havet för att kunna ta sig in i Europa. Kanske frågar vi oss varför det kommer sig att man tar sig över med båt, när det finns andra, säkrare vägar in i Europa.
Svaret är: det finns inga andra, säkrare vägar. Anledningarna kan se olika ut, men resultatet är detsamma. Det finns inga lagliga vägar in i Europa, och det finns inga lagliga vägar ut ur sitt hemland. Det är människor som flyr från krig och misär, människor som står mellan valet att dö hemma eller försöka ta sig till Europa och leva.
I samband med att allt fler människor ser flykt som det enda alternativet för överlevnad har också människosmugglingen ökat. Svenska Dagbladet skriver i en artikel från den tionde december hur människosmugglare använder sig av allt sämre båtar för att frakta allt fler människor. De som flyr tvingas ligga i minimala utrymmet med minimalt med mat och vatten, ibland även minimalt med syre. De som dör av kvävning, uttorkning eller sjukdomar slängs överbord.
De som protesterar misshandlas, inte sällan till döds. Vi kommer även ihåg den båt som människosmugglarna i september rammade, på grund av att de som befann sig ombord vägrade byta till en för liten båt.
Varje flykting ger klirr i kassan till människosmugglarna. Enligt EU-organisationen Frontex är en medelklassfamilj från Syrien beredd att betala 2000 euro för att kunna ta sig in i Europa. Enligt internationella migrationsmyndigheten motsvarar den totala industrin för människosmuggling 260 miljarder.
Parallellt med att människosmugglarna blir allt djärvare och brutalare samtidigt som människor dör i Sydeuropas vatten går vår egen Göran Hägglund (KD) ut i DN med beskedet att han varken vill fortsätta driva en migrationspolitik som inte funkar eller ställa sig bakom en politik som inskränker asylrätten. Han kommer därför med egna förslag hur vi i Sverige ska råda bot på de problem en nyanländ person möter.
Han vill börja med att sänka nyanländas etableringsersättning. Vidare vill han ha ett system där man i stället för att en bevilja en person med skyddsbehov permanent uppehållstillstånd beviljar denne ett tillfälligt uppehållstillstånd på tre år. Utöver detta vill han att Migrationsverket ska skynda på asylprocessen av ansökningar från ”säkra länder” så att dessa kan avvisas snabbare, något som kan komma att inskränka på den individuella rättsprövningen.
Jag undrar hur Göran Hägglund skulle resonera om han var en av de människorna som gått ombord på en båt i förhoppning om ett liv i trygghet. Man kan undra ifall Göran Hägglund skulle ställa sig bakom sina egna förslag om han var en av de tusentals flyktingarna som lyckats ta sig levande över Medelhavet. Hur som helst önskar jag Göran Hägglund en fin jul, Han slipper ju i alla fall spendera den på Europas största kyrkogård.