När trafiklandstingsrådet i Stockholms läns landsting, moderaten Kristoffer Tamsons, träffade infrastrukturminister Anna Johansson (S) för att argumentera varför Stockholmsregionen ska få så mycket som möjligt av de sexhundratjugo miljoner kronor som regeringen avsatt till järnvägsnätet i år ska han ha sagt följande: ”Vi måste se till att de pengar som ska gå till svensk järnväg går där människor bor och där människor reser, och inte till träd i Norrland.”
Kristoffer Tamsons uttalande lär bli en klassiker i stil med det citat om internet som en övergående fluga som klistrades på dåvarande kommunikationsministern Ines Uusman med den skillnaden att Kristoffer Tamsons inte felciteras och inte kan feltolkas. Tamsons budskap är tydligt och klart. Norrland är inte värt att satsa på. Där bor inte tillräckligt många människor som reser.
Förvisso har Kristoffer Tamsons rätt i att det behövs stora infrastruktursatsningar i den region som han företräder. Där många människor bor måste de dagliga kommunikationerna fungera perfekt. Människor måste ta sig till och från sina jobb utan problem. Så visst ska Tamsons argumentera för satsningar i sitt område. Men trafiklandstingsrådet Tamsons har missat vissa väsentligheter när han byggt upp sin argumentation. En grundläggande sak är att välstånd som ska fördelas till välfärd och investeringar på något sätt måste skapas. Pengar växer inte på träd. Inte ens i Stockholmsregionen.
En hel del av det välstånd som vi har i Sverige idag, och mycket av de infrastrukturinvesteringar som gjorts under 1900-talet, har finansierats av de råvarutillgångar som exploaterats i norra Sverige. Och alla dessa råvarutillgångar måste på något sätt nå den marknad där de kan bytas mot reda pengar som kan gå till välfärd och infrastruktur. Och tyvärr finns det inga flygande mattor från främre orienten som vi kan lasta träden, malmen och pappersrullarna på. Och så är det än idag. Allt det som produceras uppe i norr måste transporteras till en marknad långt utanför Sveriges gränser.
Så när Kristoffer Tamsons raljant säger att järnvägspengar ska gå till människor i stället för till träd så visar han upp en skrämmande brist på insikt i hur olika delar av Sverige hänger samman rent ekonomiskt. Kristoffer Tamsons lever säkert i den tron att det är i stockholmsregionen det svenska välståndet växer fram. Men det skulle vara intressant att se hur det skulle gå för Tamsons & Co om inte skogen, malmen och vattenkraften längre bidrog till det svenska välståndet.
Det gäller att se upp med personer som Kristoffer Tamsons. Helt plötsligt sitter sådana som han i toppen hos de nya Moderaterna och då är det nog bara smarta Stockholmare som får se viktiga infrastrukturinvesteringar förverkligas i sin region. Vi dumma lantisar får se oss dragna vid näsan och drömmen om de delar av Norrbotniabanan som till dess inte har hunnit förverkligas kommer då krossas till grus som vi kan lägga under järnvägsslipers i Stockholmsområdet.
I stället för att argumentera mot varandra och förlöjliga satsningar i andra delar av landet måste vi i stället argumentera för att alla infrastruktursatsningar som behövs också ska genomföras. Vi måste kunna satsa på persontransporter i tätbefolkade Mälardalen och på järnvägar som kan transportera människor och gods i nord-sydlig riktning i vårt land. Det är inte antingen eller som gäller – utan både ock!