Varje år avlider ungefär tjugofemtusen européer av vanliga infektioner. Trots detta är den ökande resistensen hos bakterier mot antibiotika ingenting som oroar gemena man särskilt mycket. Någon gång då och då kommer det braskande rubriker som får oss att haja till. De rubriker som den nyligen publicerade finska undersökningen om förekomsten av resistenta bakterier hos personer som varit på resa i Sydostasien eller Nordafrika är ett exempel på detta. Men i nästa vecka har troligen även denna undersökning fallit i glömska hos de flesta av oss. Detta trots att varannan person i studien som rest till Sydostasien bar på resistenta bakterier vid hemkomsten och var tredje Nordafrikaresenär gjorde detsamma. Detta borde fungera som en väckarklocka för oss alla. Men de flesta rycker på axlarna och tänker att detta inte berör mig. Men det gör det. I högsta grad.
Riskerna med ökad resistens hos bakterier borde få oss alla att tänka till ett par gånger extra. Redan idag har de bakterier som orsakar sjukdomar som tuberkulos, malaria, urinvägsinfektioner, lunginflammationer och blodförgiftning utvecklat resistens mot många typer av antibiotika. Om utvecklingen fortsätter och allt fler mediciner mot dessa sjukdomar blir verkningslösa så kan relativt enkla infektioner leda till döden och som vanligt så slår detta hårdast mot de känsligaste – gamla, personer med nedsatt immunförsvar och barn.
Antalet konstaterade fall av antibiotikaresistens i Sverige ökar år från år. Bar ifjol ökade antalet positiva provsvar för sjukhussjukan MRSA med 17 procent till 2 452. VRE ökade med 49 procent och tarmbakterier med ESBL med 13 procent. Vad detta innebär förstår vi inte då det handlar om förkortningar som vi knappast vet vad de står för. Således kan vi inte överblicka vilka konsekvenser antibiotikaresistensen kan leda till. Men de som förstår de oroas verkligen av den snabba utvecklingen. Och att de oroar sig borde vara tillräckligt för oss andra att oroas.
Vad kan vi då göra för att motverka en ökande antibiotikaresistens? Svaret är mer än vi tror. Det handlar om att inte köpa kött från länder där antibiotikaanvändningen i djuruppfödningen är hög. En undersökning som Dagens Nyheter tog fram i samarbete med Statens veterinärmedicinska anstalt visade att prov från så många som fyra danska köttpaket av tjugo undersökta innehöll resistenta MRSA-bakterier och resistenta bakterier förekom i ett av tjugo tyska köttpaket. En minskning av användningen av antibiotika inom uppfödningen av djur är en viktig faktor i kampen mot de resistenta bakterierna.
En annan sak som vi alla kan göra är att inte kräva antibiotikabehandling i tid och otid för minsta åkomma. Överförskrivningen av antibiotika är stor även i vårt land. Ett riktvärde för hur hög förskrivningen borde vara är tvåhundrafemtio recept per tusen invånare. I det landsting som ligger lägst i landet, Västerbottens läns landsting, ligger detta värde på 337 recept per tusen personer och i Stockholm ligger värdet på 472 recept per tusen Ska vi kunna mota olle i grind så måste förskrivningen minska och antibiotikan i första hand reserveras för de patienter som verkligen behöver den. Därför behöver läkarna få tydligare regler och riktlinjer kring antibiotikaanvändningen så att de för vårt eget bästa orkar stå emot våra många gånger omotiverade krav på antibiotika. Ska vi vänta på att vi vanliga medelsvenssons ska komma till insikt så kommer antibiotikaresistensen breda ut sig till den grad att den blir ett hot mot hela vår mänsklighet.