De mänskliga fri- och rättigheterna har länge tagits för givna. Detsamma gäller vårt demokratiska styrelseskick. Att inte kunna inse hotet mot vårt ”självklara” öppna samhälle är naivt.
Troligtvis är det så att de närmaste tio åren avgör vilken typ av ”öppenhet och demokrati” som kommer att prägla inte bara Sverige utan hela västvärlden. Det som nu sker avgör förutsättningarna för våra barn och barnbarns framtid. För bl a deras skull måste demokratin försvaras.
Det ryska angreppskrig som nu pågår i Ukraina är i grund och botten ett krig mellan ett auktoritärt system och ett demokratiskt system. Putins rädsla för ett demokratiskt Ukraina är en av orsakerna till kriget.
Demokrati i Ukraina riskerar att leda till krav på demokratisering i Ryssland, vilket i sin tur är regimhotande för Putin och hans anhang. I deras värld är det värsta som kan hända att människor får sin frihet.
I dagens läge kan inget slut på kriget skönjas. Det kan pågå mycket länge. Om inte Ukraina klarar det så kan vi i förlängningen inte vara säkra på vår egen fred. Ukraina måste med den demokratiska världens fulla stöd helt enkelt vinna kriget!
Kinas indirekta stöd till Ryssland är bara ett av många belägg för detta lands auktoritära ambitioner. Med ekonomi, handel och investeringar som vapen skapar man sig plattformar i olika länder för att gagna sina intressen.
I grunden står även här det auktoritära mot det demokratiska. Vi måste alla inse att vi nu är mitt inne en lång kraftmätning mellan den demokratiska delen av världen och den auktoritära. Men vi ser också de auktoritära tendenserna i den demokratiska västvärlden.
Högerextrema planer på statskupp i Tyskland, högerextremism som i ett upplopp når ända in i USA:s parlament, medvetet och systematisk propaganda för att underbygga polarisering mellan befolkningsgrupper med olika bakgrunder och religion, ifrågasättande av rättsstatens principer, krav på omfattande återvandring och frågasättande av medborgarskap är några exempel.
Bara det förhållandet att högerregeringen i Sverige under tryck från Sverigedemokraterna förbereder en angiverilagstiftning där olika grupper av offentliganställda ska tvingas meddela polisen om de stöter på människor på flykt visar hur långt detta gått.
Att sköta det rättsliga utan krav på angiveri har alltid varit polisens och domstolarnas sak. Så fungerar det i en rättsstat. Men tydligen inte i SD och högerns Sverige.
När vi sedan ser hur SD-politiker lägger sig i vad som finns i bibliotekens bokbestånd, ägnar sig åt att bannlysa viss offentlig konst samt följer upp vilka som är med i luciatåg så visar det risken för en mörk utveckling.
Riksdagen ska snart behandla en motion från SD som i byråkratiska ordalag kräver grundlagsförändringar som i praktiken ställer ”svenskar” mot ”invandrare”. De vill ha så kallat kulturkrig i tider när vallöften om sänkta bensin- och dieselpriser krossar deras politiska trovärdighet.
Vi lever med andra ord i en tid av polarisering på dels det internationella planet, dels inrikes i de demokratiska länderna. Det håller inte att enbart ägna den politiska kraften åt frågor som är kopplade till ekonomi och välfärd. Rättstatens principer, öppenheten i ett demokratiskt samhälle och alla människors lika värde går det inte att förhandla om.
Ibland hörs krav på att det borde förhandlas med Ryssland. Det är som om man glömmer att denna förhandling sker varje dag och natt på slagfältet i Ukraina. Något alternativ finns inte. Där går frontlinjen mellan demokrati och diktatur. Det får vi aldrig glömma!