Den årliga försvarskonferensen ”Folk och Försvar” i Sälen avslutades igår. Regeringen passade på att inbjuda alliansen till en första överläggning i försvarsfrågan. Vid denna överläggning var också den svenske överbefälhavaren inbjuden. Inför ”Folk och Försvar” har tongångarna inom den svenska försvarspolitiken höjts avsevärt.
Vid lördagens extra moderatstämma sade den nyvalda partiledaren Anna Kinberg Batra i sitt installationstal att hon vill se en utredning kring ett svenskt medlemskap i Nato. Kinberg Batra frångår därmed Fredrik Reinfeldts linje i fråga om Nato. Så sent som vid förra årets ”Folk och Försvar” slog nämligen den dåvarande statsministern fast att ett svenskt medlemskap i Nato inte vara aktuellt. Fredrik Reinfeldt var konsekvent i sin hållning i Nato-frågan under sin tid som ledare för Moderaterna och som statsminister för landet. Om Nato-medlemskap skulle bli aktuellt krävdes ett brett samförstånd över blockgränserna.
Förvisso är det så att det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde har förändrats dramatiskt under senare tid. Inte sedan Sovjetunionens fall har vi upplevt ett Ryssland som agerar så aggressivt som nu. Annekteringen av Krim och den militära inblandningen i Ukraina är exempel som talar för sig själva. Även Sverige har upplevt allvarliga kränkningar både ovan och under ytan i Östersjön. Kränkningar som misstänks komma från ryskt håll. Det är därför uppenbart att Sveriges säkerhetsdoktrin behöver uppdateras. Men ett medlemskap i Nato är långt ifrån självklart och ett riktigt svar.
Sveriges säkerhetspolitiska linje måste förankras i bred enighet och sträckas sig över blockgränserna. Ett utvidgat säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete lär behövas. Men Nato är långt ifrån det givna svaret. Försvarsminister Peter Hultqvists utspel om ett fördjupat samarbete med Finland är klart intressant. Men framförallt gäller det att tänka till både en eller två gånger innan man huvudstupa kastar sig in i ett samarbete.
Vi får inte gå på borgerlighetens propaganda om att Nato-medlemskap är en naturlig fortsättning på det försvarspolitiska samarbetet, ej heller ska vi köpa de domedagsprofetior om att Sveriges existens hotas om vi inte ansluter oss till Nato.
Sverige får på intet sätt bidra till att det kalla kriget återuppstår med sin låsta geopolitik. Ett svenskt medlemskap i Nato skulle inte heller i grunden minska på de spänningar som finns i vårt hörn av världen. Ryssland skulle knappast komma att uppträda mindre aggressivt om den svenska Östersjökusten skulle komma att utgöra gränsen mot Nato.
Från borgerligt håll rider man på att stödet för ett svenskt Nato-medlemskap ökar. Men att stödet ökar behöver inte alls vara ett uttryck för en verklig vilja att ansluta sig till Nato utan mer av en allmän oro utifrån Rysslands agerande kopplad till en avsaknad av en seriös diskussion kring olika alternativ när det gäller Sveriges säkerhets- och försvarspolitiska linje. Det är därför välkommet att alliansen och regeringen sätter sig ner för att på djupet diskutera den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Men låt diskussionen kring ett svenskt Nato-medlemskap bero.