TCO:s pappaindex för år 2013 visar att papporna har ökat sitt uttag av föräldraledighet för femtonde året i rad, men att ökningen handlar om blygsamma 0,7 enheter från 43,8 år 2012 till 44,5 år 2013. Avståndet mellan papporna och mammorna är fortfarande stort då pappor bara tar ut en fjärdedel av alla föräldradagar. En mindre grupp pappor tar fortfarande inte ut några föräldradagar överhuvudtaget. Med den ökningstakt som påvisats i TCO:s pappaindex kommer det att ta mer än femtio år innan uttaget av föräldradagarna är jämställt.
Ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen är ett viktigt steg i arbetet för ökad jämställdhet. Kanske till och med ett avgörande steg i utvecklingen. Förväntningarna på att kvinnor ska ta ett större ansvar för hem och barn gör att de halkar efter i position och lön i arbetslivet. Kvinnorna betalar ett högt pris för den bristande jämställdheten i form av ojämlik ansvarsfördelning, större mängd obetalt arbete, deltidsarbete, högre grad av ohälsa, sämre löneutveckling och sämre pension. Det är därför viktigt att åstadkomma förändring på alla de områden som går att påverka. Föräldraförsäkringen är ett gyllene exempel på ett område där politiken både kan och måste göra skillnad.
Den rödgröna regeringen har tydligt deklarerat att den ska föra en feministisk politik. Därför har regeringen aviserat att de kommer att föreslå inrättande av en tredje pappamånad i föräldraförsäkringen. Socialdemokraterna och Miljöpartiet söker därför stöd hos Folkpartiet och Vänsterpartiet för att kunna avsätta ytterligare en pappamånad i försäkringen för att skynda på utvecklingen mot ett mer jämställt uttag.
Signalerna från Folkpartiet har än så länge varit positiva. Folkpartiets jämställdhetspolitiska profil har förbättrats sedan alliansen förlorade makten. Uppenbarligen har KD:s familjepolitik lagt en våt filt över FP:s jämställdhetsambitioner. Däremot har Vänsterpartiet aviserat att de överväger att fälla regeringsförslaget då man vill gå direkt på en delad föräldraförsäkring.
Vänsterpartiets uppfattning att föräldraförsäkringen ska delas lika mellan båda föräldrarna är i grunden den rätta. Det långsiktiga målet måste vara att båda föräldrarna finns tillgängliga i barnets tidiga liv i samma utsträckning. Men att Vänsterpartiet nu verkar sätta plakatpolitik före verklig förändring riskerar att hämma den långsiktiga utvecklingen mot ett helt jämställt uttag av föräldradagarna.
Om man i stället gör som regeringen föreslår och satsar på utökning av pappamånaderna till tre stycken så kommer detta att göra tydliga uttryck i uttaget av föräldradagar. Fler män kommer sannolikt att öka på sitt uttag av föräldradagar, och detta kommer i sin tur att leda till viktiga attitydförändringar i vårt samhälle.
Från kristdemokratiskt håll, men även från andra håll inom borgerligheten, hörs snacket om att familjerna själva måste få avgöra hur fördelningen av föräldradagar ser ut mellan föräldrarna och att de själva vet bäst vad som är av godo för deras familj. Med den inställningen lär nog ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen ligga mycket långt fram i tiden.
Det vore tragiskt om viktiga jämställdhetsinitiativ faller bara för att Vänsterpartiet väljer prioritera plakatpolitik framför reformarbete i praktiken.
Målet för den rödgröna regeringens jämställdhetspolitik är detsamma som för Vänsterpartiet. Bedömningen om vad som är möjligt i dagsläget skiljer. Men nog vore det ett jämställdhetspolitiskt fiasko om vi inte kan ta ett steg framåt bara för att Vänsterpartiet lever i en värld utan realistiska förväntningar och hellre avstår från att få en första kakbit, bara för att man inte kan få hela kakan på en gång.