På EU-nivå pågår parallellt med den svenska regeringsbildningen processen med att utse den nya EU-kommission som ska sitta under de kommande fem åren. Processen kring tillsättandet av kommissionen skiljer sig från den svenska regeringsbildningen såtillvida att de nominerade kandidaterna utfrågas av EU-parlamentet som också slutligen ska godkänna kandidaterna. I Sverige är det ju statsministern själv som utser sina statsråd.
Utfrågningarna inleddes i måndags då den svenska kandidaten till EU-kommissionen, det vill säga den nuvarande kommissionären Cecilia Malmström (FP), utfrågades av parlamentets handelsutskott eftersom hon av kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker föreslagits till handelskommissionär. Cecilia Malmström klarade utfrågningen med bravur.
På ett avslappnat och övertygande sätt besvarade hon ledamöternas frågor. Malmström fick också beröm för att hon skriftligen kompletterat de svar hon tidigare skriftligt avgett till utskottet efter de reaktioner som hennes svar resulterat i. Hon fick också beröm för att hon med integritet försvarat sin linje och rakryggat stått för vad hon tycker. Redan dagen efter röstade handelsutskottet för att Malmström ska godkännas som handelskommissionär.
Utfrågningarna av de andra föreslagna kommissionärerna kommer inte att löpa lika smärtfritt som utfrågningen av Cecilia Malmström. Det har redan innan utfrågningarna rest ett antal frågetecken kring några av de föreslagna kommissionärerna. Utfrågningarna i parlamentet är inte något spel för gallerierna. År 2010 fick den bulgariska kandidaten till kommissionen, Rumiana Jeleva, respass efter att hon misslyckats med att motbevisa anklagelser om intressekonflikter. 2005 stoppade parlamentet den italienske kandidaten till kommissionen, EU-ministern Rocco Buttoglione, eftersom parlamentet inte kunde acceptera hans syn på kvinnor och homosexuella.
Det finns en rad potentiella problemkandidater i årets uppsättning av kandidater till EU-kommissionen. Ett exempel där parlamentet kan komma ifrågasätt om inte det föreligger en intressekonflikt är kring spanjoren Arias Canete. Han är nämligen nominerad till klimat- och energikommissionär samtidigt som han har intressen inom oljeindustrin. Även om han har gjort sig av med sina aktier så sitter hans fru, son och svärson kvar som styrelseledamöter och aktieägare i bolagen. Som lök på laxen har Canete tidigare uttalat att han måste ”lägga band på sig för att inte framstå som intellektuellt överlägsen” när han debatterar med kvinnor.
Den irländske kommissionärskandidaten Phil Hogan har hamnat i ordentligt blåsväder sedan det framkommit att han har för vana att stämma folk som framför kritik mot honom. Efter att journalister skrivit artiklar om att Hogan skulle ha försökt förmå sociala myndigheter i Kilkenny att neka en resandefamilj boende så stämde Hogan dessa.
Andra kandidater som kan få problem att bli godkända är ungerske Tibor Navrasics som nominerats till kommissionär med ansvar för att skapa ett ”Europa för alla”. Som justitie- och utrikesminister i den ungerska regering som fattat beslut som begränsar de mänskliga fri- och rättigheterna i landet kan det vara magstarkt för EU-parlamentarikerna att ge honom sitt stöd som kommissionär. Slovenska Alenka Bratusêk, som passade på att nominera sig själv till kommissionärsposten innan hon avgick som premiärminister, har i en video avslöjats med att sjunga en antiromsk sång. Inte alls passande för en blivande kommissionär.
Det finns därför all anledning för EU-parlamentet att sätta stopp för flera kandidaturer och se till att medlemsländerna nominerar nya och mer värdiga kandidater. Ska det europeiska fredsprojektet EU kunna stärka sin trovärdighet i medborgarnas ögon måste kommissionärerna åtnjuta ett grundmurat förtroende. Då kan vi inte ha EU-kommissionärer som sjunger antiromska sånger, som stämmer journalister för att de skriver ofördelaktiga saker eller en energikommissionär med egna intressen i oljeindustrin.