En av de riktigt stora framtidsfrågorna är hur vi ska kunna ställa om våra energisystem från förbrukning av energi som kommer från ändliga källor till energi som bygger på förnybara källor. En sådan omställning är i ett långsiktigt perspektiv absolut nödvändigt och i och med detta en mycket viktig politisk fråga.
Användandet av solenergi i Sverige ligger på en mycket låg nivå. I regeringens senaste budgetförslag ligger en satsning på 150 miljoner kronor till investeringsstöd till solceller. Förnybar el har hittills varit skattebefriad. Detta är exempel på en uttalad politisk vilja att stimulera övergången till förnybara energikällor. Politiska initiativ som är mycket lovvärda i sin ambition att styra samhället i riktning mot förnybar energi. Att öka användandet av solen som energikälla är något som vi svenskar är riktigt dåliga på. Idag kommer 0,05 procent av den totala energiproduktionen i Sverige från solenergi. I Tyskland ligger nyttjandet av solenergi 170 gånger så högt som i Sverige. Det finns utan tvekan en stor utvecklingspotential.
Regeringens förslag att från 1 juli 2016 beskatta solenergianläggningar med en effekt överstigande 144 kilowatt är därför rent ut sagt ingen strålande idé. Ska man vara ärlig är förslaget helt obegripligt. Energiminister Ibrahim Baylans förklaringar till varför man lagt fram förslaget är minst sagt svaga och krystade. Enligt en intervju med energiministern publicerad i DN den 22 april så ska skälen vara att man harmoniserar elcertifikatsystemet med Norge, samt att inget energislag i längden kan räkna med statliga subventioner. Och visst är det så att vi i längden inte kan subventionera olika former av energikonsumtion. Det säger sig närmast självt. Men så länge vi inte fullt ut har kunnat genomföra energiomställningen från ändliga energikällor till förnybara så måste vi stimulera de förnybara källorna så att övergången till förnybara energikällor. Skulle det vara så att våra samarbetsavtal med Norge skulle lägga hinder i vägen får man i stället lägga krut på att omförhandla avtalen. Det kan inte ligga i en rödgrön regerings intressen att jämställa icke förnybara energikällor med förnybara skattemässigt.
Den enda långsiktigt försvarbara politiken måste vara att gynna klimatvänliga alternativ framför det som långsiktigt riskerar att leda till mänsklighetens undergång. Skatt på solceller i ett land som Sverige kan synas som ett liten fråga, men en klimatvänlig politik handlar i grunden om att göra bästa möjliga val i alla lägen. Energiminister Ibrahim Baylan och regeringen Löfven måste tänka om och kasta detta inte särskilt strålande skatteförslag i papperskorgen och i stället satsa på ytterligare stimulanser till den strålande solenergin.