Sommaren 2015 riskerar att bli den mörkaste sommaren på många år vad gäller drogmissbruk och dödsfall kopplat till detta. Med den mörka bilden inledde André Bengtsson, ordförande i Connextion, ett av sina inlägg vid den paneldebatt om drogsituationen i Piteå som genomfördes på måndagskvällen i Piteå. Under 2014 avled åtta personer i Piteå kommun i narkotikarelaterade dödsfall, och hittills i år har redan tre ytterligare hunnit inträffa. André Bengtssons beskrivning av hur allvarlig situationen är i Piteå förstärktes ytterligare av den bild som nu drogfrie Johan Lindbäck målade upp, och där han pekade ut Piteå som ett av narkotikanaven i Norrbotten. Tillgängligheten till narkotika beskrevs som i det närmaste obegränsad och vem som helst kan närsomhelst beställa nätdroger och görs beställningen före klockan 17.00 är leveransen framme nästa dag.
Situationen är allvarlig i hela vår älvdal. I Arjeplog har drogsituationen förvärrats år från år. Idag finns, enligt uppgift, bara i Arjeplog ett trettiotal personer med kända drogproblem vilket kan jämföras med en handfull om man går ett decennium tillbaka i tiden. Även här talas det om att drogproblematiken kryper allt längre ner i åldrarna. Säkerligen ser situationen ut på liknande vis i Arvidsjaur och Älvsbyn då detta handlar om ett samhällsproblem som skoningslöst slår till mot hela vårt samhälle.
Vi är säkert många som haft skygglappar på oss och inte velat tro att situationen är så allvarlig som den i verkligheten är. Men nu är det dags att kasta skygglapparna och inse att vi måste agera med kraft. Det handlar om att jobba på flera fronter samtidigt – förebyggande för att motverka att människor hamnar i drogproblem parallellt med vårdinsatser i syfte att bryta drogberoendet hos de som redan fastnat och den eftervård med allt vad som krävs för att klara ett fortsatt liv i drogfrihet. Detta kommer att vara resurskrävande, men varje satsad krona är i det långa loppet en väl investerad krona såväl ekonomiskt som mänskligt. Kostnaderna för de insatser som måste göras när väl drogproblemen uppstått är så stora att det utan problem är möjligt att räkna hem kostnaderna för det förebyggande arbete som måste komma till. Ur ett rent mänskligt perspektiv blir vinsterna mångfalt större.
Det sägs i ett afrikanskt talesätt att det krävs en hel by för att fostra ett barn. Detta är direkt överförbart när det gäller det förebyggande arbete som måste till för att motverka nyttjande av droger i alla former. Ska vi lyckas åstadkomma ett förebyggande som har en chans att fungera så måste hela vårt samhälle involveras. Familjerna, föreningslivet, kommuner, län, landsting och stat måste interagera med varandra och stödja varande. Det räcker inte med att vi satsar på förebyggande arbete ute i våra skolor utan vi måste också skapa trygga miljöer för våra barn där de får möta engagerade vuxna som kan fungera som positiva förebilder för ungdomarna. Här fyller föreningslivet en mycket viktig funktion då vi inte kommer att klara alla de insatser som behövs via kommunernas sociala verksamhet.
Ska vi klara den gigantiska utmaning som det eskalerande drogmissbruket utgör så måste vi alla kasta våra skygglappar och erkänna problemets omfattning. Sedan får vi inte låta oss nedslås, utan i stället måste vi uppbåda nya krafter så vi orkar med allt vi måste göra. Vi kan inte vänta till imorgon med att göra allt det som redan borde vara gjort. Tillsammans kan vi utgöra hela den by som behövs för att ta hand om vår nästa.