Bara ett försök till makeover
Den 13 november släpptes fredspristagaren Aung San Suu Kyi från sin mångåriga husarrest. Vad detta innebär för utvecklingen vet ingen i dagsläget. Men omvärlden får inte låta sig luras av militärens försök att förbättra sitt internationella rykte. Trycket mot militärjuntan i Burma måste fortgå.
Den burmesiska demokratikämpen och fredspristagaren Aung San Suu Kyi släpptes den 13 november ur sin mångåriga husarrest.
Foto: Khin Maung Win
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Att Suu Kyis mångåriga husarrest nu upphört är i stället tecken på att de militärer som leder landet nu känner sig säkra och att Aung San Suu Kyi nu inte längre utgör ett hot mot det önskade resultatet i det burmesiska valet. Under årtionden har de strävat efter att bygga upp ett system som man med västerländska ögon man hoppas på ska uppfattas som demokratiskt men som i verkligheten endast har i syfte att säkra det egna maktinnehavet.
Frågan är bara vad frisläppandet av Aung San Suu Kyi i verkligheten kommer att innebära. Kommer hon att vara fri att bedriva opposition mot de styrande juntapartierna? Eller kommer hennes frihet att vara beskuren så att det enda som egentligen upphört är den isolering som husarresten inneburit. Eller är detta en upprepning på vad Aung San Suu Kyi fick uppleva under en period under 90-talet när varje försök till mobilisering av oppositionen mot militärjuntan innebar en ny arrestering.
Omvärldens agerande
kommer säkerligen ha betydelse för hur Burmas politiska ledning kommer att agera framgent. Det är därför än viktigare från världssamfundets sida att fortsätta att bevaka utvecklingen i landet och på intet sätt minska den demokratiska press som landet stått under. Det vore ett slag mot kampen för demokrati i Burma om världens länder nu skulle börja minska på stödet till Aung San Suu Kyi och den demokratirörelse som verkar såväl i Burma som i exil. Det finns oroande tecken på detta.
Det vore också bra om den svenska regeringen tydliggjorde sina positioner i Burmafrågan, och även flyttade fram dessa ett par steg. Den tysta diplomati som utrikesdepartementet verkar tillämpa har hittills inte varit särskilt framgångsrik. Det vore klädsamt om Sverige ställde upp bakom det krav som FN:s särskilde rapportör för Burma fört fram på en internationell kommission som ska utreda om generalerna i Burma gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten.
Om nu frigivningen av den burmesiska oppositionsledaren Aung San Suu Kyi är det bländverk som många fruktar får vi inte låta oss förledas. Omvärldens stöd till de demokratiska krafterna i Burma måste fortsätta. Målet för världssamfundet måste vara verklig demokrati i Burma, ingen halvmesyr.