Alliansregeringens bostadspolitik fungerande inte, en politik som verkställdes av kristdemokraten Stefan Attefall och vad han gjorde som minister på dagarna är en gåta. Hans avtryck i bostadsdebatten var särdeles marginella. Det enda vi fick var ett minskat bostadsbyggande.
Det finns knappast något som är så centralt för oss människor som ett bra boende. Om det inte fungerar, fungerar inte heller det övriga livet. Ändå tycks det så förtvivlat svårt för ansvariga politiker centralt, regionalt och lokalt att skapa förutsättningarna för ett bostadsbyggande för alla.
Det som efterfrågas idag är lägenheter som vanligt folk med normala inkomster har råd att bo i, men det verkar näst intill omöjligt att åstadkomma. Istället byggs bostadsrätter och villor. Hyresrätten missgynnas. Om de byggs är det till månadskostnader som en låginkomsttagare inte kan klara.
Det enda den borgerliga regeringen byggde var en fördjupad bostadskris. Det var viktigare att sänka skatter än att att skapa ekonomiska incitament och förutsättningar för att bygga billiga bostäder
Nu vill Socialdemokraterna förändra den bilden. Målet är att i ett första skede att bygga 250 000 nya bostäder fram till år 2020. I samband med S-kongressen kom tillägget att bygga ytterligare 250 000 nya lägenheter under perioden 2020-2030. Ambitiöst, men inte omöjligt.
Den nya satsningen kan jämföras med det miljonprogram för bostadsbyggandet som pågick mellan 1965 och 1974. Strävan då var framförallt att modernisera bostadsbeståndet, men även att bygga bort dåtidens bostadsbrist. Ytterligare en bild av bostadsbristen är att i Sverige bor idag var femte person i åldersgruppen 20 till 27 år hos sina föräldrar. Mer än åttio procent av dem vill ha en egen bostad. I faktiska siffror innebär det att cirka 140 000 unga svenskar ofrivilligt bor hos sina föräldrar. Allt enligt Hyresgästföreningen.
Men det gäller även att komma runt den byråkrati som försvårar möjligheterna till ett mer aktiv bostadsbyggande. Det sitter en parlamentarisk kommitté som utreder plan-och bygglagen. Här måste förbättringar till som kan påskynda bostadsbyggandet. En annan väg att gå är att skapa statliga garantier för mindre byggbolag som vill satsa på bostadsbyggande.
Det väsentliga är att något händer och att eventuella svårigheter att göra processen från byggplaner till färdiga bostäder enklare och snabbare prioriteras. Varje samhälle, litet som stort, behöver en fungerande bostadsförsörjning. Alla har vi ett direkt fysiskt behov av en bostad. Hur ska vi annars kunna fungera på jobbet eller i vardagslivet? Idag är det inkomstsvaga grupperna som ställts åt sidan: låglönefamiljer, ensamstående, invandrare och ungdomar.
Vi har skapat ett segregerat boende i vårt land. För ett tiotal år sedan var det något som enbart drabbade storstäder. Idag ser vi hur denna fått fotfäste runt omkring oss. Och i segregerade områden skapas snabbt sociala problem. Därför krävs en bostadspolitik som både kan förebygga och rätta till de problem som växt i takt med att marknadslösningarna ensamt fått styra bostadspolitikens inriktning. Den politiska viljan har saknats.