En misshandlad kvinna i Piteå bollades i slutet av förra veckan mellan olika vårdinstanser efter det att hon misshandlats av sin pojkvän. Kvinnan uppsökte, tillsammans med tjejjourens ordförande, akutmottagningen för att få vård och få sina skador dokumenterade. På akuten möttes hon av beskedet att hon var på fel plats och kvinnan hänvisades till hälsocentralen. På hälsocentralen fick hon veta att det saknades kamera för dokumentering och att dokumentering av skadorna egentligen var en sak för polisen. Slutligen hamnade kvinnan på jourcentralen där hon, enligt uppgift, fick ett bra bemötande och fick sina skador dokumenterade.
Marie Asplund, verksamhetschef för akutsjukvården på Piteå Älvdals sjukhus säger i en intervju att Misshandlade kvinnor som kommer till akuten ska få sina skador bedömda och bli hänvisade till rätt vårdnivå. Bedömningen av misshandlade kvinnor är densamma som för andra patienter. För omedelbar behandling på akuten ska skadorna vara just akuta. I annat ska de hänvisas till annan vårdnivå.
För det första vill jag slå fast att grundprincipen är helt rätt. Patienter ska få vård för sina sjukdomstillstånd på rätt nivå i sjukvårdssystemet. Detta handlar om nyttja givna resurser på bästa möjliga sätt. Men det finns i alla system fall undantag där huvudprinciperna varken bör eller skall tillämpas, utan där man måste ha en annan rutin för hur man ska agera.
Personer som utsatts för våld i nära relationer är ett typexempel där det finns anledning att inte tillämpa prioriteringsordningen in absurdum. Med detta inte sagt att det nödvändigtvis ska vara den vårdinstans som offret vänder sig till i första läget som är rätt vårdinstans. Men det ska finnas klart uttalat vem som ska hantera dokumentering och behandling av denna typ av fall.
Den person som utsatts för våld i en nära relation befinner sig i en extremt utsatt situation. Och som kvinnojourens ordförande i Piteå säger, i vår artikel, så är det oerhört viktigt att den misshandlade personen får hjälp fort så att han eller hon börjar bagatellisera det som hänt och låter saken bero och kanske struntar i att få skadorna dokumenterade och avstår från att anmäla misshandeln.
Det är därför av största vikt att den vårdinstans som först möter brottsoffret vet exakt hur man ska bemöta personen och vilken instans som ska ta över om offret vänt sig till fel instans. Dessutom måste överlämnandet från den ena vårdinstansen till den andra ske på ett sådant sätt att brottsoffret upplever att det är en sammanhållen vårdkedja, och framförallt en vårdkedja som fungerar.
Att en person som utsatts för misshandel i en nära relation, vanligtvis kvinnor som misshandlas av sina pojkvänner eller makar, ska bedömas enligt samma prioriteringsmallar som alla andra patienter är helt absurt. Detta är personer som utsatts för svårt traumatiska upplevelser och som måste hanteras varsamt. Att den kvinna som Piteå-Tidningen berättade om i måndags upplever att hon nekades vård, när hon hänvisades till en annan vårdnivå, visar att systemet inte fungerar. En person som blivit utsatt för våld i en nära relation måste få känna sig omhändertagen av vården direkt vid första kontakten med vården. Därför måste vården ha tydliga rutiner för hur dessa personer ska bemötas så att mötet med vården inte blir ytterligare ett trauma.