Nej till skolgräddfil
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I den obligatoriska grundskolan är det mellan tio och femton procent av landets elever som går i en friskola. I gymnasieskolan något fler. Nu ska självfallet inte alla friskolor dömas ut. Det finns utmärkta sådana. Andra som fungerar sämre.
Det har nu visat sig att cirka 30 procent av eleverna i landets friskolor fått högre betyg i ämnena svenska och engelska, men även matematik, än elevernas resultat i de nationella prov i dessa ämnen som ska vara vägledande för betygssättningen i grundskolan.
I de kommunala skolorna är betygsbedömningen tuffare. Om en frikostig betygssättning sätts i system, som kan vara fallet, kan elever i friskolor uppvisa betyg som gör att de kan konkurrera ut elever från kommunala skolor om attraktiva gymnasieplatser. En gräddfil helt enkelt. Dessutom ett sätt att locka nya elever, vilket är en överlevnadsgrej för friskolorna.
Orättvisorna ökar snabbt mellan friskolorna och de kommunala skolorna. Allt tyder på att segregationen växer i samma takt som friskolorna blivit flera. Ett av många tecken på detta är att andelen barn med utländsk bakgrund har minskat i de populära friskolorna medan antalet svenska barn har minskat i kommunalt drivna skolor i invandrartäta områden.
Visst finns det brister i den svenska skolan. Den beror bland annat på att klasserna blivit större, att stökiga elever inte längre får det stöd de har behov av, att skolor segregerats på samma sätt som boendet. Marginaliseringen ger vissa bostadsområden sämre möjligheter än andra, vilket smittar av sig på skolan och därmed på elevers möjligheter att hänga med i undervisningen.
Hur en jämlik skola ska återupprättas säger de skolansvariga ministrarna Lars Leijonborg och Jan Björklund mycket litet om. I stället handlar det om ordningsbetyg och att hitta "rätt verktyg" för att skapa lugn och ordning i skolan. Då handlar det mest om betongliberalism.
Om medborgarna får bestämma är skolan näst efter sjukvården den fråga som berör dem mest. Därför har skolfrågorna på senare år kommit att lyftas fram på ett helt annat sätt än tidigare.
Samtidigt har vi sett att antalet friskolor ökar i allt snabbare takt. Fungerande kommunala gymnasieskolor privatiseras i borgerligt styrda kommuner. Detta trots att både elever och lärare protesterar. Ansökningarna om att inrätta friskolor både på grundskole- och gymnasieskolenivå har ökat kraftigt sedan den borgerliga alliansregeringen tog över. Privata intressen vädrar morgonluft. Samtidigt riskerar den kommunala skolan att få sämre resurser och därmed sämre möjligheter att hävda sig.
När det gäller kunskapsbrister är alla överens om att detta problem till stor del kan undanröjas om det ges möjligheter till stödundervisning till de elever som har extra svårt med vissa ämnen. Vi vet att många elever har problem med till exempel matematik, svenska och engelska, men inte sällan saknas resurser för stödundervisning.
Den obligatoriska skolan måste vara likvärdig för alla. Friskolorna ska inte utvecklas till en gräddfil.