Nästa år är det återigen dags för val i Sverige, och regeringsalternativen börjar klarna allt mer. Moderaternas partiledare, Ulf Kristersson, lovade inför valet 2018 både väljarna och den svenska förintelseöverlevaren Hédi Freid, att hans parti inte skulle samarbeta med Sverigedemokraterna. Förra veckan satt han i SVT och sa att han tycker att Sverigedemokraterna förändrats och blivit mer seriösa.
SD, som senast nominerat Donald Trump till Nobels fredspris, har inte blivit mer seriösa. Däremot måste förstås moderatledaren bidra till normaliseringen av Sverigedemokraterna eftersom han inte kommer att få majoritet i Sveriges riksdag på egen hand. Det som var tydligt redan efter valet 2018, nämligen att M inte har några problem med att ta makten med hjälp av SD, håller nu på att bli verklighet inför stundande riksdagsval.
Vilken politik skulle då en sådan superkonservativ regering stå för? Tja, att aborträtten skulle vara hotad är en lågoddsare. Kristdemokraterna, som också skulle ingå i ett sådant regeringsunderlag, har utsett Sarah Havneraas (KD) att arbeta med utformandet av partiets nya jämställdhetspolitik. Havneraas har bakgrund i abortmotståndsrörelsen, och har hållit föreläsningar om samvetsfrihet (att sjukvårdspersonal ska kunna neka till att bistå vid aborter).
Till DN tonar Havneraas ner sitt engagemang och menar att hon aldrig varit emot abort, utan att hennes engagemang framför allt rör unga mammor. Havneraas satt dock fram till våren 2019 i styrelsen för organisationen Människovärde som på sin hemsida beskriver att embryon redan vid befruktning ska innefattas barnkonventionen. Om man fastslår att embryon innefattas av mänskliga rättigheter är det sedan lätt att argumentera emot kvinnans rätt till sin egen kropp.
Abortmotstånd handlar inte om ”rätten till liv”. Det handlar om att kontrollera kvinnors sexualitet och hälsa, och om att ta ifrån kvinnor deras rättigheter. I de länder där abort är förbjudet sker ändå aborter, men i hemlighet och på mycket farligare sätt. Att personer med tidigare engagemang i antiabort-organisationer skulle få forma en framtida svensk regerings jämställdhetspolitik är rakt av gräsligt.
Detta är förstås inte första gången KD slirat på frågan om aborträtten. Inför Europaparlamentsvalet 2019 uppdagades att europaparlamentarikern Lars Adaktusson (KD) röstat emot aborträtten så många som 22 gånger under sin tid i Europaparlamentet. Adaktusson fick lämna partistyrelsen efter detta men sa då till media att han hela tiden informerat sitt parti om hur han röstat i parlamentet.
Efter valet 2018 blev det ett kaotiskt parlamentariskt läge i svensk politik. Den forna Alliansen splittrades då M och KD var öppna för att ta makten med SD, medan Centerpartiet och Liberalerna hellre gjorde upp med Socialdemokraterna och Miljöpartiet i form av det politiska program som kallas Januari-avtalet.
Januari-partiernas samarbete har fått många att höja ögonbrynen, då dessa partier på många sätt har väldigt olika syn på vissa politiska frågor. Men alternativet på högerkanten, som håller på att ta form just nu, får snarare nackhåren att resa sig.