I Frankrike kom nyligen en lag som gör det straffbart för föräldrar att använda sina barn för att tjäna pengar på sociala medier. Lagen innebär att man kommer att behöva söka tillstånd för att använda sina barn i kommersiellt syfte samt att man måste se till att barnet får stor del av intäkterna.
Lagen beskrivs i media som världsunik, och hur den kommer att fungera är svårt att avgöra nu. Men lagen sätter ändå fingret på ett problem som behöver att lyftas. I Barnkonventionen beskrivs bland annat hur barn har rätt att skyddas mot ekonomiskt utnyttjande.
På sociala medier delar vi alla med oss av vårt vardagsliv, ofta med en polerad yta och med förskönande filter på våra foton utifrån hur vi själva vill framstå i omvärldens ögon. Influencers är personer som tjänar pengar på sociala medier. För influencers som är föräldrar figurerar deras barn ofta i olika inlägg på Instagram eller Youtube.
Det svåra är att veta var man ska dra gränser. Att lägga upp en bild på ett barn som leker med en leksak i ett inlägg där föräldern får pengar från leksaksföretaget är förstås en solklar situation där föräldern tjänar pengar på sitt barn. Men de tillfällen där det inte är så tydligt då?
Sociala medier har redan regler för att inte kunna göra smygreklam. Inlägg där en influencer tjänar pengar märks som "sponsrat inlägg i samarbete med företag X". Men skälet till att vi följer influencers är inte för att få reklam, utan för att vi fascineras av deras glorifierade vardagsliv. Och i ens vardagsliv ingår förstås barnen, om man har barn.
En annan del av Barnkonventionen beskriver hur barn har rätt till privatliv. Och över hela internet finns bilder och videor på barn som inte gett sitt samtycke till detta. Vi fotar och filmar dem, för vi tycker de är gulliga och roliga. Men vi reflekterar sällan över att detta skulle kunna kränka barnets integritet.
Det farliga med internet är att vi aldrig vet var bilder hamnar. Men man behöver inte gå så långt som till att prata om nakenbilder och pedofiler. Det borde räcka med att fundera över huruvida barnet i fråga själv skulle vilja att alla på internet tog del av de bilder eller videor mamma eller pappa tagit, om hen vore vuxen och hade möjlighet att själv bestämma över sitt privatliv.
Vi lägger ut bilder på barn där de har mat i halva ansiktet för att vi tycker de är gulliga när de övar sin motorik. Vi lägger ut videor där de försöker prata rent men kanske inte helt lyckas för att de inte bemästrat den förmågan än, och tycker de är roliga när de säger fel. Vi älskar dem förstås, men är det inte egentligen rätt taskigt? Hade man själv velat att någon gjorde så mot en?
Vi behöver alla fundera mer på dessa frågor, och här spelar det ingen roll om vi är influencers med miljontals följare eller bara vanliga användare med bara de närmaste som följare. För oavsett våra avsikter med att lägga ut en bild eller video, så är barn människor med rättigheter. Deras integritet är ett högt pris för att själv få några gilla-markeringar på Instagram.
Sociala medier är ännu så pass nytt att den jollrande generationen som syns överallt på internet inte själva är medvetna om konsekvenserna, och vi vuxna är för gamla för att veta exakt hur det känns att ha vartenda år av våra liv dokumenterade på nätet.
Men det är mer än tio år sedan nu som folk i Sverige började hänga på Facebook. På den plattformen finns bebisbilder av personer som idag är tonåringar och i högsta grad medvetna om hur de vill framstå i en omvärldens ögon. Den franska lagen är ett steg i rätt riktning för att skapa medvetenhet kring de här frågorna, och förhoppningsvis skapar den utrymme för debatt även i Sverige.