Vi måste prata mer om hur vi egentligen mår

Stigmatiseringen kring att prata om psykisk ohälsa måste brytas. Alla Hjärtans Dag, nu till veckan, är en bra dag att börja.

Vi i Sverige är för dåliga på att prata om psykisk ohälsa.

Vi i Sverige är för dåliga på att prata om psykisk ohälsa.

Foto: isabell Höjman/TT

Ledare2020-02-11 05:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Melodifestivalprogramledaren Linnea Henriksson har hyllats för sin sång och sitt tal om ensamhet, som hon genomförde i lördagens program. Ensamhet, eller framför allt ofrivillig ensamhet, är det en stor del av Sveriges befolkning som lider av. Henrikssons uppmaning var att vi som befolkning behöver komma närmare varandra, prata med varandra, och finna tröst.

Psykisk ohälsa, depression och mående i största allmänhet är något som vi svenskar är för dåliga på att prata om. När någon frågar hur vi mår svarar vi bra på reflex, och inga fördjupade detaljer anses socialt accepterade. Det är sällan vi någonsin öppnar oss helt, ens de som har en partner eller familj.

I fredagens avsnitt av Skavlan var en av gästerna ex-ministern Annika Strandhäll (S). Hon var socialminister, med ansvar för bland annat vårdfrågorna, men avgick i höstas och uppgav att familjeskäl var anledningen till denna avgång. I fredagens Skavlan talade hon för första gången ut om vad som egentligen skedde.

Om man inte sett denna intervju bör man verkligen göra det. Annika Strandhälls man tog sitt liv. Strandhäll berättar på ett väldigt starkt, personligt sätt om hur hennes relation med mannen hon levt med i nitton år förändrats, och hur hon märkte att han mådde dåligt.

“Han var inte den typen av man som hade lätt för att prata om känslor, inte ens med mig. Han var väldigt mån om att upprätthålla en fasad” berättar hon, och vidareutvecklar kring hur många män drar sig från att söka hjälp för sin psykiska ohälsa.

Två av tre som är sjukskrivna för psykisk ohälsa i Sverige är kvinnor, medan 70 % av de som väljer att ta sitt liv är män. Det är skrämmande siffror, som på många vis visar på att psykisk ohälsa är utbredd, men som också vittnar om skadliga mansnormer, där män har svårare för att prata om att man faktiskt mår dåligt.

Strandhäll berättar också om det märkliga i att vara minister med ansvar för dessa frågor. “Jag var ute och pratade om detta under samma tid, jag sköt till pengar till självmordspreventiva organisationer, och talade om hur viktigt det är att bryta stigmatiseringen kring att prata om psykisk ohälsa” säger hon, och medger att det också var därför det kändes viktigt att själv tala ut om vad som hänt hennes familj.

Annika Strandhäll är bevisligen en otroligt stark person, förutom att hon varit och är en väldigt kompetent och klok politiker. Hennes historia kommer att sätta sig hos alla som lyssnat på den, och förhoppningsvis påverka politiken och debatten till att handla mer om psykisk ohälsa, som ju är en av Sveriges mesta folksjukdomar idag.

Alla Hjärtans Dag närmar sig och flera av oss kanske förbereder något extra för våra nära och kära. Ett blombud, en middag, eller ett litet kort. Det går att säga mycket om den dagen. Att det är ett kapitalistiskt hittepå som bara går ut på att sälja, eller att det är ett sätt att cementera heteronormen och tvåsamheten, och att dagen får de som är ensamma att må lite extra dåligt över att de är det.

Men Alla Hjärtans Dag i år kanske kan få handla om mer än rosor och tvåsamhet. Alla hjärtan, de som vi har i vår närhet, kan behöva lite extra uppmärksamhet och omsorg ibland. Vi kanske kan ägna denna dag, eller helst varje dag, åt att fråga “Är det sant?” när vi fått ett “Bara bra!” till svar på frågan “Hur är läget?” och kanske kan vi sakta men säkert bli bättre på att öppna oss, komma varandra närmre, och finna tröst.