När corona-viruset kom till Sverige var vi få som kunde ana hur denna smitta skulle påverka och prägla hela detta år. Medan vissa arbetat hårdare än någonsin har andra förlorat jobbet. Vissa har inte kunnat träffa sina nära och kära på flera månader, andra har sett personer bli sjuka och dö av viruset. Vi har väntat och längtat tills allt ska bli som vanligt igen.
Igår eftermiddag höll statsminister Stefan Löfven (S) sitt sommartal. Men han gjorde tydligt att det här talet, det höll han i egenskap av partiledare för det Socialdemokratiska partiet. Kanske var det också därför han höll talet på Bommersvik, ungdomsförbundets kursgård och arbetarrörelsens Mekka. Talet live-sändes förstås på webben utan publik på plats.
I sitt tal tackade Löfven alla som arbetar inom sjukvården. De har gjort enorma insatser för att rädda så många som möjligt och det ska de ha största eloge för. Därtill tackade statsministern även alla som gjort personliga uppoffringar under den här krisen. Som följt rekommendationer, jobbat hemifrån (om man haft möjlighet), låtit bli att resa, och alla de som kanske gjort något så enkelt som att hjälpa en granne i riskgrupp att handla matvaror.
Något Stefan Löfven betonade var just civilsamhällets styrka, och hur coronakrisen ändå i slutändan visat hur vi människor är en del av en större samhörighet. Det ligger i vår natur att vara solidariska, och det är det inget politiskt parti som kan bestämma. Staten kan ha kommit med rekommendationer om att personer i riskgrupp ska undvika att röra sig bland folk, men det var vi medborgare som löste problemen som uppstod i och med det, genom att hjälpas åt.
Det stärker tesen att ett starkare samhälle är ett samhälle där vi tar hand om varandra. Bryr oss om varandra. Ett samhälle där de svaga inte lämnas åt sitt öde. Men Löfven var också tydlig med att han absolut inte är nöjd. ”Hur corona-viruset drabbade oss, visade att vårt välfärdssamhälle inte var perfekt” sa han, ”och därför ska vi inte tillbaka till hur det var förut. Vi ska bygga något ännu bättre.”
Välfärden kan inte till stor del bäras upp av människor som har för dåliga arbetsvillkor för att kunna göra sitt bästa möjliga jobb. Fyra av tio inom äldrevården i det högerstyrda Stockholm, som varit värst drabbat av smittan, har varit visstids- och timanställda. Det är rakt av skandal.
Att arbeta inom äldreomsorgen är ett tungt jobb, som kräver både fysisk och psykisk styrka. Att inte ha fast anställning påverkar givetvis hur väl man lyckas i sitt arbete, och därför måste arbetsvillkoren bli bättre för de som jobbar med att ta hand om våra äldre. ”Vi tror inte på stora skattesänkningar för höginkomsttagare. Vi väljer alltid välfärden. Vi ska ha världens bästa äldreomsorg” var statsministerns ord i talet.
Hela våren har vi som sagt längtat tills dess att allt blir som vanligt igen. Men Stefan Löfvens tal gjorde tydligt att ingenting kommer någonsin återgå till ”det normala” efter denna kris. Alla partier kommer att snickra på sina idéer om vad som bygger ett samhälle mer förberett på nästa kris, men den socialdemokratiska vägen kommer alltid att vara att ett starkt samhälle är ett samhälle där vi håller ihop. Ett samhälle där välfärden är stark, de som arbetar har bra arbetsvillkor, och där vi alla hjälps åt för att ta hand om varandra.