”Vi kan alltid nå längre än vad i dagens perspektiv ter sig möjligt. Vi måste hålla drömmen om framtidssamhället levande. Men drömmarna får inte föra oss bort från verkligheten och dra uppmärksamheten från vad som måste göras här och nu.”
Så uttryckte sig legendaren Gustav Möller en gång den reformism som fortfarande måste vara grunden för all socialdemokratisk politik.
Han växte upp under 1800-talets sista decennier i fattig-Sverige.
Människor fick slita ont. Lönearbetet betalades dåligt. Bostäderna var dödsfällor. Människor svalt och gick under. Medkänsla visades från de besuttna i form av välgörenhet. Det var privata lösningarna som rådde.
Det var det samhället som kom att forma socialdemokratin och som fortfarande är levande för dem som just nu arbetar med att forma den politiska plattform som dagens socialdemokrati ska gå till val på 2018. I en annan tid och i en annan verklighet.
I dessa tider tenderar de ofta förekommande väljarundersökningarna att dra uppmärksamheten från politikens innehåll och mer till politiken som spel. Det mår inte samhället bra av.
Det senare är självfallet knappast märkligt efter den massmediala holmgång som drabbat regeringen Löfven och där två ministrar tvingats avgå.
Samtidigt vet vi att Socialdemokraterna långt ifrån har den dominerande politiska ställning man haft under tidigare regeringsperioder. Det finns ingen anledning till nostalgi. För att kunna bilda en regering i dag måste man samarbeta med andra partier.
Därför ser vi den rödgröna alliansen.
Sedan är opinionsmätningar förvisso i sig en bedräglig materia. För hur många gånger de än sägs från partihögkvarteren att opinionsmätningarna inte är så viktiga, så styr de ändå det politiska spelet.
Allt för mycket sneglande på opinionssiffrorna skapar lätt nervositet i partileden, och i sämsta fall manar de kanske till försiktighet i viljan att presentera den egna politiken.
I dag gäller det att ligga i mittfåran och att hålla upp ett fuktigt fingret för att känna av hur de politiska vindarna blåser. Det gäller att så långt som möjligt vara många till lags. I valtider, då nervositeten är på topp, naturligtvis än mer än under politiskt lugnare perioder, men nu närmar vi oss ett val och det i snabb takt.
Egentligen betyder inte en och annan tiondels procent upp eller ner i den senaste opinionsmätningen så mycket, utan vilken politik som de olika partierna står för och i långsiktigheten, inte dagsländeriet.
Till Stefan Löfvens styrka är att han hållit en rak linje trots motvals i väljaropinionen.
I dag gäller att visa upp sig, att ge de rätta svaren, att tolka opinionen på rätt sätt. När det sedan kommer till kritan är det ändå andra saker än opinionens korta horisont som avgör hur det röstas den tredje söndagen i september 2018.
Socialdemokraternas måste fram till dess fortsätta att försöka återupprätta det goda politiska samtalet. Något som Stefan Löfven med rätta brinner för.