Coronakrisen är på många sätt en sak som går att diskutera ur ett politiskt perspektiv, och olika lösningar går att finna hos olika partier. Behöver vi en stark välfärd, resurser till sjukvård, ja då behöver vi också skatteintäkter. I budgetförhandlingar ser man tydligt hur partier prioriterar i den frågan. Pratar vi jobb och ekonomi tror vissa partier på en stark arbetsmarknad med anställningstrygghet, medan andra vill göra det lättare för arbetsgivare att säga upp personal. Dessa är politiska frågor.
Men allt går inte att göra till en politisk diskussion. Ändå har det blossat upp någon slags sidodebatt som rent av går ut på att politisera fakta. I början av den här krisen var de flesta partier, och även gemene svensk, ganska överens om att det var viktigt att lyssna på experter och myndigheter. Det var också vad regeringen gjorde när man annonserade rekommendationer och restriktioner. Regeringen lyssnade på experter. Det gjorde också att oppositionen tystnade, för här fanns inte så mycket att diskutera ur ett politiskt perspektiv.
Men allt eftersom att krisen nu har pågått, på riktigt sedan början av mars, har allt fler velat ta på sig expert-rocken och åsikter flödar över sociala medier om hur inkompetent Sveriges strategi har varit. Det finns det inget belägg för att säga, för det är inte något man kan ha en åsikt om. Det är förvisso fakta att Sverige har haft högre dödlighet i corona än våra grannländer. Men det är också fakta att krisen ännu inte är över.
När vi befinner oss mitt i en kris, vad ska vi förlita oss på om inte experter? Det måste ju vara det absolut rimligaste att göra, och förhoppningsvis önskvärt av hela befolkningen när kris råder. Politiker till både höger och vänster har ju alltid en önskan om att få folks röster i ett val. Och skulle politiker enbart agera utifrån vad de tror är en populär åsikt så skulle vi inte få den politik som faktiskt behövs.
När Folkhälsomyndigheten säger “nu bör vi hålla avstånd” eller “nu ska vi låta bli att resa” är det väl självklart att samtliga riksdagspartier sluter upp för dessa rekommendationer? Och samma sak åt andra hållet. I flera andra länder har politiker beslutat att stänga hela samhällen, om då svenska myndigheter säger att det inte är nödvändigt vore det ju förkastligt om den svenska regeringen satte sig över statens anställda experter?
När denna pandemi är över så ska vi självklart göra en analys av vad som kunde fungerat bättre. Det borde ju alla länder rimligtvis göra. Och när denna fakta är på bordet, då kan politikerna återgå till att diskutera budgetförslag för att möta behoven, och antagligen kommer debatten då återigen landa i välfärd, skatter, ekonomi och jobb. Men att diskutera huruvida man ska ta experter på allvar eller inte är inte värdigt.
Vi kan vara kvicka med att peka på felaktiga beslut. Politik går ut på att ha ett samtal om samhället och vilka lösningar som är bäst för framtiden. Men beskrivningen av hur det faktiskt är måste grundas i fakta, för att lösningarna ska kunna vara behjälpliga. Annars blir allt bara populism och plakatpolitik, och det borde vara det sista vi vill ha ifall vi ställs inför en ny kris. Hur gärna vi än vill ta på oss egna expert-rockar.