Men i ärlighetens namn har det ju faktiskt kommit till folks medvetanden att talmannen har rätt att föreslå vem tusan som helst till statsminister, och internet har börjat surra med förslag på allt från Zlatan till Zara Larsson. Det är inte dåliga förslag, även om jag tänker mig att de snarare skulle få andra ministerposter i regeringen jag själv är statsminister i.
Även vi som faktiskt jobbar med att spekulera i hur Sveriges framtida regering kommer se ut är stundvis leds på att göra det, så jag kan bara tänka mig hur de med lite mindre koll och intresse för frågan känner. Jag tycker att trots fånigheter i det hela finns det enorm folkbildningspotential i den här typen av låtsas-spekulationer.
Jag och mina tjejkompisar satt och gjorde just detta när vi åt middag härom kvällen. Mina vänner är inte politiskt omedvetna, men de är väl inte direkt intresserade av politik heller. De vänder sig ofta till mig med frågor, eftersom jag jobbar med det jag jobbar med.
Vi är barndomsvänner och alla har tagit väldigt olika väg i livet. En är psykolog, en studerar till läkare, en är ekonom, en pluggar byggnadsingenjör. Vi har tidigare skojat om att vi skulle kunna starta vårt eget samhälle, men nu kom vi på idén med att vi borde bilda regering.
En grupp 25-åriga tjejer satt alltså över en middag och några glas vin och bestämde vilka ministerposter vi hade haft om vårt kompisgäng vore regering. Det låter så himla töntigt i efterhand, men det var faktiskt både roligt och lärorikt. “Vilka ministerposter finns det ens?” sa vi och googlade. “Elin har backpackat i Asien, hon får bli utrikesminister” fortsatte vi och på den nivån var det.
Vi fick till en helt okej regering, med lyxen att inte behöva förhålla oss till någon mandatfördelning i riksdagen eftersom allt var på låtsas. Det var bara en kul grej, fånig rentav, vilket är rätt skönt ibland mitt i politikens allvar.
I och med att det nu ligger på Annie Lööf (C) att lösa regeringskrisen trots att hon själv är största skälet att den existerar så känns detta som en lagom aktivitet att syssla med i väntan på resultat. Hitta på din egen regering baserat på de du känner, eller tillsätt kändisar om du inte har några vänner värdiga ministerposter.
Gör det till en lek! Lika bra medan vi tålmodigt väntar på en riktig regering att tillträda. Under tiden sitter jag på PT's redaktion och ser fram emot samtalet där talmannen ber mig bli statsminister. Inte för att jag skulle tacka ja, utan för att jag hemskt gärna vill vara personen som tackade nej till att bli statsminister med orden “Jag vill hellre bo i Pite och skriva fåniga texter”.