Johansson är politisk. Och eftersom hon haft just posten som arbetsmarknadsminister, och det är tämligen viktiga frågor i EU, och för att hon har pondus och inte lätt körs över, kan detta bli hur bra som helst. Ulf Kristersson (M) är dock, chockerande nog, missnöjd med förslaget och tycker att den nya svenska EU-kommissionären borde ha en mer tydlig profil inom migrationsfrågorna. Vi är alla superchockade.
Det som är intressant, och som det nu redan spekuleras i, är vem som i sådana fall blir ny arbetsmarknadsminister efter att Ylva Johansson avgått. Det har spekulerats i allt ifrån nuvarande civilminister Ardalan Shekarabi (S) till tidigare statssekreteraren Irene Wennemo.
Oavsett vem det blir så kan en opinionsbildare väl ändå få drömma om vem som kommer att överta Ylva Johanssons tunga portfölj. Eller vilka egenskaper personen ska ha. För oavsett om Johansson ersätts av ett befintligt statsråd eller av någon utomstående regeringen, så är det som sagt ett tungt uppdrag hon lämnar tomt.
Så: vad behöver nästa arbetsmarknadsminister i Sveriges regering besitta för egenskaper? Jo, hen behöver vara politisk. Med politisk menas en stark socialdemokratisk röst med tydlig ideologisk kompass. Det behövs bland annat i framtida förhandlingar med Centerpartiet och Liberalerna.
Eftersom personen just förväntas förhandla med Centerpartiet och Liberalerna så måste personen vara en bra förhandlare. Att vara bra förhandlare är att inte vika sig i onödan men ändå klara av att kompromissa. Arbetsmarknadspolitiken är ett politiskt område med många ideologiska minfält som behöver räknas in.
I januari-avtalet ingår bland annat att nuvarande svenska modell ska gå mot ett flexicurity-system likt det i Danmark. Hur det rent praktiskt ska genomföras har fått många åt både höger och vänster klia sig i huvudet, även om det på pappret låter som en typisk mittenlösning.
Flexicurity innebär i korthet att det ska vara lättare att sparka folk, men att folk som befinner sig mellan jobb ska ha ännu högre a-kassa och starkare trygghetssystem. Det handlar om att skapa en flexibilitet på arbetsmarknaden utan att minska tryggheten för arbetstagarna.
Flexicurity skulle, i sin utopiska form, vara superbra. Men de som är skeptiska från vänsterhåll är rädda att delen som är trygghet i systemet ska vara enklare för eventuella framtida högerregeringar att ta bort, och högern är ju å andra sidan skeptiska till högre a-kassa såklart.
Detta är en av alla de frågor som den framtida arbetsmarknadsministern kommer att få i knät, och här krävs som sagt en stark förhandlare. Utöver det är det en tung post, ett tungt departement, och en av de viktigaste roller man kan ha i Sveriges regering.
Vem personen än blir så har Stefan Löfven säkert tänkt på hur han ska fylla tomrummet efter Johansson redan innan han nominerade henne till detta nya uppdrag. Så, tiden får utvisa hur det blir, och tillsvidare kan vi glädjas åt att Sverige snart har en otroligt kompetent och erfaren ny EU-kommissionär.